Gamla kvinnor som går

FN-resolutionerna om kvinnor, fred och säkerhet har bäring på hela FBA:s verksamhet för att förebygga och hantera konflikter internationellt. I arbetet med avväpning, demobilisering och återanpassning av före detta kombattanter handlar det dels om att synliggöra kvinnors roller i väpnade grupper, dels om att vidga synen på vilka som ska omfattas av stödinsatser. Hitta perfekta Medelålders Kvinnor Naken bilder och redaktionellt nyhetsbildmaterial hos Getty Images. Välj mellan premium Medelålders Kvinnor Naken av högsta kvalitet. Långtidssjukskrivna kvinnor har fastnat i kvinnofällor i hemmet, på jobbet och i sjukvården. Det visar en studie från Karolinska institutet som presenterades i går. Där vill jag porr med gamla kvinnor väntar 100% frisk, tömmer och går sverige rattvisemarkt porr stockholms län free bi mom porr HosMig söker skön träff sitter redo med pluggen långt uppe mig och ögonbindel man 23 gratis dejtingsidor i free bi mom porr sverige svart hår porr sperma gtatis porr äldre vet hur rattvisemarkt porr ... 2015-feb-18 - Utforska MyHeritage Sveriges anslagstavla 'Kvinnor i historien' på Pinterest. Visa fler idéer om Kvinnor, Historia, Vardaglig klädsel. Gamla kvinnor gör skandinav som går i höst i parkera bredvid bänken Gamla kvinnor i omslag som går på trottoaren i en höst, parkerar under en scandinavian går tillbaka sikt Kinesiska gamla kvinnor som bär den traditionella hatten, sitter i trädörrar i morgonljus Henne som rymmer hatten i varmt väder Y Kinesiska gamla kvinnor som bär den traditionella hatten, sitter i trädörrar i ... 2020-mar-18 - Upptäck Gunillas anslagstavla 'Gamla fotografier' som följs av 151 användare på Pinterest. Visa fler idéer om Gamla fotografier, Fotografie, Gamla foton. Om citroner och kvinnor som går före och gör lemonad 17 October 2019 ... Hennes gåva till många unga och gamla idag är att våga vara som man är och ta platsen. Både vara ett exempel på kvinnlighet och ett exempel på självständighet. Det är inte motsatser. Det är att vara människa. Fast det är nog inte det vi faktiskt går efter, för vi tycker att gamla kvinnor och kvinnor som fått livmodern bortopererad eller som av andra skäl inte kan få barn, ändå är kvinnor. I Lappträsk finns det långt över tusen kvinnor i olika åldrar. I Kapellby där jag bor, domineras centrum av yrkeskunniga kvinnor som bl.a. driver egenföretag, är anställda inom kommunsektorn eller affärsvärlden. Häng med på min vandring på byastråket om du vill veta vilka jag talar om! Först vinkar jag till Stina, som går upp fem…

Sylian Stenberg (SE) håller tal i Uppsala

2020.09.18 15:39 SylianRiksdagen Sylian Stenberg (SE) håller tal i Uppsala

Sylian Stenberg håller tal på Vaksala torg i Uppsala.
Alla har rätt till någonstans att bo. I dagens Sverige råder det dock brist på bostäder, vilket skapar stora problem för många. Fler och fler ungdomar har svårt att hitta sin första bostad, och många, i synnerhet i storstäderna, tvingas bo hemma allt längre. Detta kan medföra stora problem för individen, att flytta hemifrån är för många det första steget in i vuxenlivet och ökad självständighet. Det är extra problematiskt för personer som lever i svåra familjeförhållanden. Bostadsbristen gör det också svårare för par att separera från dysfunktionella relationer, vilket särskilt drabbar utsatta kvinnor. Kvinnor som idag bor i skyddat boende tvingas ofta stanna kvar där länge än vad som egentligen är nödvändigt, just på grund av bostadsbristen. Detta är oerhört problematiskt.
Bostadsbristen begränsar människors frihet. Personer som vill flytta för att studera eller hitta ett jobb kan hindras från detta på grund av att de inte kan hitta någon adekvat bostad. Vissa väljer att bo i andra hand, men får då ofta betala ockerhyror.
Socialistisk Enhetsfront kommer att jobba på att motarbeta bostadsbristen. Vi vill bygga mer hyresrätter med rimliga hyror. Vi vill bygga fler studentlägenheter, både individuella och i korridor. Segregeringen är också ett problem som delvis beror på bostadsmarknaden, vi vill därför satsa mer på att bygga blandat: Fler billiga hyresrätter ska byggas i villaområden för att göra det möjligt även för låginkomsttagare att bo där, och fler bostadsrätter och småhus ska byggas i hyresrättsområden för att göra dessa områden mer attraktiva för medelinkomsttagare och högavlönade. Detta kommer minska bostadssegregeringen.
Ibland talas det om marknadshyror, som om detta skulle vara något önskvärt. Marknadshyror skulle drastiskt öka priserna, vilket skapar oerhörda problem. Socialistisk Enhetsfront säger nej till marknadshyror. Dagens bostadsmarknad är redan svår för personer med begränsade resurser, som exempelvis många arbetslösa, sjuka, deltidsarbetare, eller folk som har gamla skulder. Många av de nya lägenheterna har redan höga hyror, marknadshyror skulle göra problemet ännu värre.
Det finns ett växande problem som ibland kallas ”renovräkningar”. Hyresvärdar renoverar lägenheter och höjer sedan hyrorna, ibland markant. Det finns exempel där hyran har höjts med 50, 70, ibland 100 procent, vilket tvingar många att lämna sina hem. Detta är ett exempel på hur girighet i dagens samhälle går framför folkets bästa. I vissa fall är det från utländska riskkapitalister som köper upp hyresrätter för att tjäna stora pengar. Vi behöver en lagstiftning för att motarbeta detta, det slår oerhört hårt mot sjukpensionärer, socialbidragstagare och långtidsarbetslösa i synnerhet. Bostäder ska inte ses som en kugge i det kapitalistiska spelet, utan som en grundläggande rättighet för varje individ. Socialistisk Enhetsfront ämnar vidta åtgärder för att motarbeta alla dessa problem. Vi ser problemen med dagens bostadsmarknad, och vi kommer arbeta för att lösa dem.
Applåder, och Sylian Stenberg stannar kvar för att prata bostadspolitik.
submitted by SylianRiksdagen to ModellMedia [link] [comments]


2020.07.24 14:55 Kalla-mig-Grodan Grodan Grodansson håller tal i Trädgårdsföreningen i Linköping

Grodansson håller tal för första gången som KS:are och även fast det regnade var det massivt med media och publik på plats. “Kära vänner Nu står jag här igen. Mycket har hänt sedan sist jag var här i hemtrakterna. Jag har blivit förlovad. Jag har bytt parti två gånger. Jag hann även med en kort stund som finansminister och Vice-statsminister innan det kraschades. Så saker har hänt i svensk politik det kan man lätt säga. Högern har splittrats enats och splittrats igen. Vi har nu fått en destruktiv regering som bygger på Socialdemokrater, anarkister, separatister, kommunister, socialister, feminister och socialliberala. Vem som helst förstår att dessa olika ideologierna omöjligt kommer fungera ihop. En ny regering behöver tillträda. En stabil högerregering som kan rädda landet. Detta tror jag och är nästan säker på att vi hittar i en regering byggd på Konservativ Samling. Inte bestående av utan byggd av. Vi ska och bör vara den centrala parten i en stabil högerregering för att föra ansvarsfull politik för Sverige.
Kort paus med lite applåder
Konservativ Samling agerar nu som en samling av alla konservativa. Vi har alla möjliga olika delar av konservatism i vårt parti och bland våra medlemmar. En samling av konservativa högermän och-kvinnor för att vi alla har ett gemensamt mål att se till att en stabil regering som för högerpolitik och konservativ politik tillträder. Jag uppmanar därför alla er här idag att stödja det partiet som kommer se till att Sverige får en omstart! För just nu åker vi väldigt lång ut på vänsterkanten och vi behöver tvärbromsa och vända om. Socialdemokraterna har gått mer vänsterut för att möta kommunisterna. En regering byggd på KOMMUNISM och ANARKISM kommer inte sluta väl tro mig! När kommunister styr sker det alltid misär och anarkism behöver jag nog inte ens tala om varför det är oönskat! Socialdemokraterna är så maktkåta att de kan bilda regering med vem som helst även om det innebär att Sverige försvagas och lida av misär! Ett fokus på sänkt skatt , tryggt samhälle där unga flickor inte behöver vara rädda för att bli våldtagna och antastade! Det är verkligheten idag vågar inte var femte kvinna gå ut på kvällen. Är det det samhället vi vill ha?
\”Nej!” skanderar publik**
Så jag vädjar till alla gamla moderater att stödja KS, alla folkpartister som anser sig som höger att rösta KS, alla som vill ha en stabil regering med sund politik att rösta KS. Tackar för att ni alla kom hit trots det dåliga vädret!” Efter det kommer en reporter fram till Grodansson och frågar
Får man ställa lite frågor? Ja några hinner jag med innan tåget upp till huvudstaden går” säger han och skrattar
För det första vill jag gratulera till förlovningen och hur känns det nu när du är förlovad med Oscar Lundgren en partimedlem?
“Jag gillar väl egentligen inte att prata om sådana här privata saker men det känns bra. Men faktum är att vi träffats under en längre tid och igår tog jag steget och förlovade till honom.”
Vad kul det låter men om vi ska prata lite politik. Varför gick du över till KS? Och varför bör andra folkpartister och moderater göra det?
“Om man vill ha ett parti som lovar att stå för ansvarsfull högerpolitik så ska man rösta Konservativ Samling. Folkpartiet idag vågar inte ens kalla sig höger. Så vill man att ett parti som lovar trygghet, stabilitet och frihet i styrande makt så ska man stödja oss.”
Okej och till sist hur kommer ni jobba i opposition-arbetet nu framöver?
“Vi kommer att aktivt jobba för att denna regering blir avsatt. Vi kommer aktivt jobba för att denna regering inte får igenom sin radikala politik för faktum är att de lever på ett mandat som idag gått tillbaka till folkpartiet. Så regeringen har inte längre en majoritet!”
Okej tack så mycket Tack tack” Grodansson springer iväg mot tågstationen.
submitted by Kalla-mig-Grodan to ModellMedia [link] [comments]


2020.07.03 00:47 mincoder Debatt: F!s oppositionsförklaring

Idag har vi två, F!s partiledare, fått den stora skammen att läsa regeringsförklaringen från regeringen Ullsten. Högerns ovana med att sitta i regering lyser igenom. Istället för att börja med vad regeringen vill åstadkomma så ligger fokuset på att attackera vänstern. Har regeringen insett att dom inte längre sitter i opposition? Regeringsarbete kräver stort ansvar, något som den dåvarande högeroppositionen aldrig haft. Vi riskerar att få en dysfunktionell och handlingsförlamad regering, som spenderar mer tid på interna tjafs än faktisk handling.
Statsministern förklarade mer eller mindre öppet kulturkrig när han deklarerade sin regerings kulturpolitiska doktrin. Sedan den allmänna rösträttens införskaffande har Sverige blivit mer tolerant och jämställt, detta kan med Ullstens Kabinettet ha nått sin kulmen. Vi behöver blicka framåt, inte bakåt trots de positiva saker historien fört med sig. För er moderna stadsbor, ni 85% av befolkningen är varken bakåtsträvande eller exkluderande. Vi är toleranta, jämlika och inkluderande. Den moderna kulturen måste basera sig i de moderna idealen, inte en 1800-tals utopi.
Därför kan jag med stolthet presentera att F! finns som alternativ, ett tolerant och jämställt alternativ för er 85% som inte är kulturreaktionära lantisar. En feministisk regering hade därför verkat för att låta modern konst flöda fritt, HBTQ-rörelsen hade fått ta större plats och moderna statyer på moderna jämställdhetssktivister hade satts upp.
Vår politik är inte bara mer genomtänkt än er, utan nyttigare och bättre för alla! Jämställdhetsmyndigheten ska få ta större plats i Svenska politik. Och bygga ett mer jämställt Sverige, ett mer svenskt Sverige.
Regeringen har en jämställdhetsminister, men ingen politik bakom. Århundraden av kvinnokamp riskerar därför att gå förlorade och patriarkala strukturer kommer fylla den tidigare sunda politikens skor. Vi i F! kommer fortsätta kvinnokampen i opposition. Vi kommer strida för 6 timmars arbetsdag inom offentlig sektor, där många kvinnor jobbar extremt intensiva jobb med låg lön.
Regeringens klimatpolitik är katastrofal, de tror att kärnkraften kommer lösa alla världens miljöproblem. Vilken bubbla lever regeringen i? Ifall vi inte ändrar drastiskt på våra sätt att leva och hur vårt samhälle fungerar så kommer vårt land att stå inför enorma utmaningar, större än någonsin förr. Därmed så var det nog en dyster stund för alla de klimatkämpar i vårt land som lyssnade på den samma gamla nyliberala högerns flumpolitik som presenterades i form av regeringens miljöpolitik. Istället för att ta avstånd från tillväxt, och dess destruktiva konsekvenser för miljön så hejade regeringen på den. Regeringen säger att satsningar som skulle kunna vara skadliga för ekonomin inte kommer göras, trots att det är den ständigt drivande ekonomin som leder till de miljöskador vi ser idag. En liten titt på regeringens regeringsprogram bekräftar denna syn. Samma gamla oinspirerad klimatpolitik träder fram.
F! kommer i regering fokusera på att driva på en riktig klimatpolitik, och vi kommer inte vara rädda för den reaktionära högern. Vi vill motverka överkonsumtion, stoppa värmeverken i städerna och gå över till ett hållbart mer grönt och närodlat ätande. Bilar ska bort ur städerna och moder natur ska åter få växa fritt. Alla våra förslag är minst lika viktiga delar av samma mynt klimatet.
Regeringen förklarar även aktivt krig mot storstaden. Istället för att acceptera den nya världen där vi bor i större gemenskaper, så vill regeringen dela upp landet och skicka bort familjer från deras nya hem i Sveriges moderna metropol. Sveriges framtid ligger i storstaden. Det är storstaden där innovation byggs. Där kopplingar görs. Där framtiden ligger. Detta är något som alla vet, men regeringen Ullsten har tydligen aldrig fattat det uppenbara. Trots att storstäder är bättre för innovation och är bättre för miljön så lägger Ullsten fokus på att bekämpa dem och bygga ett Sverige som är omodernt och oanpassat för framtiden. Bostadsfrågan, en av de viktigaste frågorna för storstadsbor nämns inte i regeringsförklaringen.
Sverige kommer att behöva i framtiden satsa på storstäderna, satsa på vår gemensamma framtid. Genom gemensam odling i alla bostäder, på både tak och gårdar, kommer vi kunna binda mer koldioxid och göra storstäderna mer självförsörjande på mat. Dessutom kan vi förse fler med det underhållande fritids projektet hobbyodling. Vi måste snabbt bygga ut fler bostäder så att alla som flyttar till Sveriges oaser har en plats att bo. Ingen ska vara hemlös. F! är fast beslutna vid att bibehålla det nya miljonprogrammet och kämpa för kvalitetsbostäder för rimliga priser, vilket är varför vi säger nej till marknadshyror och ja till subventioner. Vi behöver även öka bostadsbidraget, bygga höghastighetsbanorna och rusta Sverige inför nästa generation. Det ska vara enkelt att ta sig mellan Sveriges tre största städer och det ska vara en självklarhet.
Sverige går nu in i en svår mandatperiod. En mandatperiod då patriarkatet kommer försöka återetablera sig. En mandatperiod där fokus kommer ligga på hur man slår sönder solidaritet och jämställdhet. Vi kommer vara stenhårda i opposition. Vi kommer verka och slåss för vår politik, och även om vi kommer vara pragmatiska, så kommer vi aldrig överge våra åsikter. Det är dags för storstaden att slå tillbaka, rösta med F! i nästa val!
Carl Bildt Milaw Gekos
submitted by mincoder to Folkbladet [link] [comments]


2020.06.19 06:57 SylianRiksdagen #iksdagenval4 Radiointervju och turné i Skåneland för Sylian Sylian (APND)

Sylian Sylian är på radiointervju fredagsmorgonen dagen innan valet, en radiointervju som täcker hela Skåne län, Blekinge län, och Halland län.
Idag intervjuar jag Sylian Sylian, riksdagskandidat för Arbetarepartiet Nils Dacke. Välkommen, Sylian!
Tack så mycket.
Kan du berätta lite om Arbetarepartiet Nils Dacke?
Vi är ett grönt, frihetligt, anarkokommunistiskt parti som tror på lokaldemokrati. Vi förespråkar en sund arbetsmarknadspolitik och en slagkraftig miljöpolitik.
Ni kritiserar ofta Stockholm. Är Stockholm dåligt för Sverige?
När vi kritiserar Stockholm så kritiserar vi inte Stockholm som stad. Det vi kritiserar är riksdagens och regeringens överstyre över svenska regioner. Många i Sverige är missnöjda över att Stockholm styr och dikterar över deras liv. Vi vill se en politik som är bra för alla län i Sverige, inte bara Stockholm.
Ni kallar er för ett anarkistiskt parti, vad innebär det?
Ja du, många tror att anarkism är kaos och laglöshet, men det stämmer inte. Vi är ett anarkistiskt kommunistiskt parti, anarkokommunism. Detta innebär att vi kämpar efter ett statslöst, pengalöst, och klasslöst samhälle. Vår ideologi bygger på principer om frihet, ömsesidig hjälp, och motstånd mot orättfärdigade hierarkier.
Hur kan man både vara kommunist och anarkist? Är inte kommunism att staten styr allt?
Nej, det är ett vanligt missförstånd. Kommunism är ett klasslöst, statslöst, och pengalöst samhälle. De stater som ibland kallas för kommunistiska av andra brukar själva inte kalla sig för kommunistiska. De säger att de rör sig mot kommunism. Vi tror att det finns problem med proletariatets diktatur, makt tenderar att korrumpera. Vi vill istället se en snabbare övergång från dagens samhälle till ett fritt samhälle.
Vilket parti skulle du vara med i om APND inte fanns?
Då skulle jag antagligen vara med i VPK. Det finns viktiga skillnader mellan min ideologi och VPKs, bland annat att de är mer auktoritära än vad jag är. Jag skulle då vara en frihetlig röst i partiet och försöka påverka på så sätt. I grunden finns det många likheter mellan APNDs politik och VPKs och båda strävar efter ett kommunistiskt samhälle.
Leder inte kommunism till diktatur?
Du tänker här på Marxist-Leninistiska länder som försöker nå kommunism via en stark stat. Vi fokuserar mer lokalt, där mindre samhällen kan byggas och hjälpas åt genom ömsesidig hjälp för att nå kommunism. Vi är kritiska mot stora delar av Kinas och Sovjetunionens styre.
Vilka partier kommer ni samarbeta med?
Vi är pragmatiska och kommer att samarbeta där det går, men det rimliga är att vi samarbetar i första hand med partier som har liknande åsikter. Vi står närmast VPK, efter det antagligen Socialdemokraterna och i vissa frågor Folkpartiet. Konservativ Samling, Moderaterna, och Kristdemokraterna står långt från vår politik.
Vill ni vara del av regeringen?
Nej. Vårt mål är att få igenom så mycket av vår politik som möjligt. Att sitta i regering innebär inte nödvändigtvis att vi får igenom mer, antagligen skulle Socialdemokraterna ställa krav på oss i utbyte. Makt har en tendens att korrumpera, och genom att sitta utanför regeringen kan vi kritisera den hårdare.
Varför övergav ni smålandsfrågan?
Vi ”övergav” inte smålandsfrågan, den är fortfarande aktuell. Men vi såg att det finns en stor efterfrågan för vår politik i övriga delar av Sverige, andra regioner ropar också efter frihet och decentralisering. Sen vi började har rörelsen för frihet i Småland kommit väldigt långt, och vi är närmare än någonsin ett självständigt Småland.
Varför tog ni inte avstånd från terroristerna?
Vi tog varken avstånd eller stöttade de händelserna. Frågan är nyanserad, och det är viktigt att komma ihåg att detta är personer som strävar efter självständighet. I slutändan överlevde alla situationen, men det är väl tveksamt om den hjälpte så mycket. Vår uppgift som parti är inte att sitta och diktera hur frihetsrörelsen ska se ut.
Jag har hört att anarkokommunism förespråkar revolution, är inte det våldsamt?
En revolution behöver inte vara våldsam, den kan vara fredlig också. Vi skulle kunna tänka oss exempelvis en generalstrejk som pressar fram stora samhällsförändringar. Ser vi på hur världen utvecklas, med bland annat klimatförändringar och automatisering av arbetsmarknaden, så tror jag att vi framtiden kommer ha två alternativ: Grön socialism eller ekofascism. Valet mellan socialism och fascism är enkelt, vi behöver socialism. Vi i APND jobbar för att göra övergången från kapitalism till socialism så enkel och smidig som möjlig, det är en av anledningarna till att vi sysslar med partipolitik.
Du har varit på en Norrlandsturné. Varför valde du att satsa på just Norrland?
Inte bara Norrland, utan också i Dalarna, vilket inte är en del av Norrland men ofta buntas samman. För att svara på din fråga: Regioner i Norrland ignoreras ofta till stor del av politiker, jag ville visa att vi i APND värnar bryr oss om olika regioner i Norrland. Det finns för övrigt vissa problem med att prata om ”Norrland” som en enhet, vi talar ju sällan om Svealand eller Götaland, eller hur? Jag har varit i Gävle, Dalarna, Västernorrland, Jämtland, Västerbotten, och Norrbotten. Varje region har sina egna unika aspekter, vi ska inte bara bunta ihop det som ”Norrland”. För att värna om miljön har jag valt att åka tåg och buss. Vet du, jag träffade många intressanta personer under mina tågresor som berättade om sina livssituationer. Jag tror det är viktigt att politiker har en närhet till folket, vi ska inte bara åka flygplan i första klass eller åka taxi.
Idag kommer du göra en endagsturné i Skåne, varför just Skåne?
Efter en turné i de nordligaste delarna av Sverige så var det dags att även besöka de sydligaste. Alla regioner i Sverige är viktiga från nord till syd, öst och väst, stora städer och små orter. Idag blir det en heldag i Skåne, först med radiointervju här i Malmö, sedan ska jag prata med folket i Malmö, sen Lund, Eslöv, Höör, och Kristianstad.
Berätta lite om dig själv, vem är Sylian Sylian?
Jag föddes i en arbetarfamilj i Ume’, Västerbotten, 1983. Min pappa har bland annat jobbat som gruvarbetare, svetsare, svarvare, och murare. Min mamma har bland annat jobbat som sekreterare, affärsbiträde, lokalvårdare, och undersköterska. Själv har jag också haft möjlighet att prova på olika yrken, som svetsare, telefonförsäljare, och taxichaufför. I nuläget jobbar jag som gymnasielärare i Samhällskunskap och Filosofi, men jag har tagit en liten paus för att fokusera på riksdagsarbetet. Under min uppväxt tvingades vi flytta flera gånger då pappa blev av med jobbet, vi bodde i Ume’ elva år, sen fick pappa jobb i gruvan Malmberget i Gällivare i Norrbotten så då flyttade vi dit, där bodde vi tills jag var sjutton, då fick pappa jobb som murare i Karlstad, så jag bodde där några år. Efter att jag hade gått klart Samhällsvetenskapliga programmet i gymnasiet så hittade jag jobb i Göteborg som svetsare, vilket jag jobbade några år, vad blir det, fem, sex år? Aja, tills företaget las ner. Jag fick då ett nytt jobb som taxichaufför i Halmstad, vilket jag jobbade med i ungefär två år. Efter det jobbade jag som telefonförsäljare i ett halvår, det var ett hemskt jobb så jag sa upp mig och flyttade till Lund för att plugga. Efter fem år var jag klar och hittade jobb i Kalmar som gymnasielärare, där bor jag nu. Så jag har bott i, vad blir det, sju olika städer? Ume’, Gällivare, Karlstad, Göteborg, Halmstad, Lund, och Kalmar.
Vilka är de viktigaste frågorna fram framtiden?
De två absolut viktigaste frågorna är klimatförändringarna och automatiseringen. Arbetarepartiet Nils Dacke är det parti som tar tydligast tag för klimatet. Vi är ett grönt parti som tar miljöfrågan på stort allvar. Förutom klimatförändringarna så är det också viktigt att komma ihåg att mycket av det vi använder inte är förnybart, utan vi måste producera hållbart. Dagens kapitalistiska system värdesätter vinst över hållbar produktion, vilket vi finner oacceptabelt.
Och den andra frågan var automatisering?
Ja, och vi är i stort det enda partiet som tar automatiseringen på allvar. Vi ser hur fler och fler jobb ersätt av maskiner, många får det svårare att klara sig. Det är ganska sjukt egentligen, hur vi lever i ett system där vi inte firar effektivisering, utan vi undrar hur det kommer påverka arbetarklassen. Hade vi haft ett bättre ekonomiskt system så hade automatiseringen hyllats av alla, istället för att nu ses som ett hot av många.
Är automatiseringen ett hot?
Ja och nej. Hanterar vi det rätt så kommer automatiseringen vara bland det bästa som hänt oss. Hanterar vi det fel så kommer det leda till enorma klyftor och utsatthet. Vi ser redan idag hur det har utvecklats ett prekariat, en samhällsgrupp som har otrygga anställningar. Denna otrygghet är hemsk för individen. Om vi istället hanterar automatiseringen rätt så kan det leda till att vi låter maskiner göra grovjobbet, och vi kan istället jobba mindre i överlag och jobba mer med kreativa yrken. Automatiseringen kommer vara nästintill omöjlig att stoppa, men vi har en möjlig lösning: Basinkomst. Utöver basinkomst bör vi försöka se över ägandet, det vore bättre om vi ägde maskinerna tillsammans istället för att några kapitalister ägde alla maskiner. Att utveckla arbetskooperativ och mer gemensamt ägande är gynnsamt. Sköter vi det rätt kan automatiseringen vara bland det bästa som hänt mänskligheten, men det kommer vara en utmaning. Vi är det enda partiet som talar tydligt om automatiseringen. Förhoppningsvis hör de andra partierna vad vi säger och lyssnar på våra förslag.
Är alla i ert parti anarkokommunister?
Nej, faktiskt inte. Vi lockar många före detta Miljöpartister som tyckte att De Gröna gick för mycket åt höger. Vi lockar också faktiskt en hel del liberaler som är mer åt vänsterhållet, då vi är det parti som främst satsar på äkta frihet. Också en hel del socialdemokrater som vill se en mer frihetlig och grön vänsterrörelse. Vi ser också en del stöd hos före detta konservativa; många arbetare röstar på konservativa partier eftersom de tror att konservativa står på arbetarklassens sida. Detta stämmer dock inte, och när vi talar med arbetare så ser de att vi värnar om arbetarklassens intressen. Vi ser mycket stöd bland landsbygden och mindre orter också, då vi är det parti som har den bästa politiken för lokaldemokrati.
Är du anarkokommunist?
Ja, pragmatisk sådan.
Kommer er politik att leda till anarkokommunism?
Som jag ser det är anarkokommunism mer av en metod än ett mål. Vi utformar vår politik pragmatiskt, men också efter sunda värderingar. Vi tror på frihet. Vi tror att alla ska ha rätt till grundläggande trygghet. Vi ser hur miljöfrågan är en av vår tids ödesfrågor. Vi förespråkar demokrati, på riktigt, och mer lokaldemokrati och arbetsplatsdemokrati i synnerhet. I dagens läge tror jag inte vi har särskilt stor chans att nå ett anarkokommunistiskt samhälle, men vi kan röra oss mot ett friare och bättre samhälle. För er som inte är anarkokommunister: Ni kan fortfarande rösta på oss, ge oss en mandatperiod och låt oss ändra samhället mot en bättre riktning. Det är inte så troligt att vi kommer nå ett anarkokommunistiskt samhälle genom partipolitik, men vi har våra värderingar och analysmetoder och arbetar utifrån det. Liberaler och socialdemokrater, och alla andra, kan gott rösta på oss även om ni inte delar målen fullt ut. Vi kommer jobba för ett bättre samhälle, helt enkelt.
Ni pratar ju väldigt mycket om miljön. Borde ni kanske byta namn för att visa det?
Haha, kanske det… Oavsett vad vi heter så kommer vi att stå upp för både arbetarklassens intressen och för en sund miljöpolitik.
Hur ser du på feminism?
Det finns ju flera olika varianter av feminism, som radikalfeminism, anarkafeminism, socialistisk feminism, och liberalfeminism. Liberalfeminism missar att se de sociala strukturer av förtryck som finns i samhället. I många fall har liberalfeminister en svag analys, och är alltför fokuserade på symbolpolitik. Vi ser det bland annat i valet 2016 i USA, där många liberalfeminister hejade på Hillary Clinton, trots att Bernie Sanders var den som förde den bästa politiken för arbetarklassens kvinnor. Radikalfeminism har en tendens att sakna klassanalys, och tyvärr har många visat sig vara transfobiska. De bästa formerna av feminism är socialistisk feminism och anarkafeminism. De kombinerar sund feministisk analys med klassanalys. I Sverige har vi lite av ett problem då vi inte preciserar vad vi menar med ”feminism”, en liberalfeminist kan ha en väldigt annan analys än en socialistisk feminist. Som helhet är feminism mycket viktig, men vissa former av feminism är bättre än andra.
Vissa säger att ni vill bilda en småländsk stat. Stämmer detta?
Nej, det stämmer inte. Högern verkar ha svårt att förstå sig på teori så de hör ökat självstyre och tänker ”Stat”. Vi är varje sig nationalister eller etatister. Vi jobbar för ökat självstyre i alla regioner. Vi har historiskt arbetat främst inom Småland, och vi ser hur det har gett resultat; kolla på Småland idag, självständighetsrörelsen där är större än någonsin! Men vi har hört hur andra regioner, bland annat Skåne, också efterfrågad ökad självständighet. Vi har därför breddat partiet.
Utöver din turné i Norra Sverige, hur har du bedrivit din valkampanj?
Varje dag har jag postat en debattartikel i ModellMedia, förutom idag då jag istället skrev en recension av Dacke Ankas insats i partiledardebatten. Valmanifestet var skrivit för att vara relativt översiktligt, i debattartiklarna gick jag in lite djupare.
Socialdemokraterna har länge varit det dominerade partiet i Sveriges historia. Ni som är anarkister brukar ju vara kritiska mot makten. Hur ser ni på Socialdemokraternas utveckling?
Socialdemokraterna under Göran Perssons tid var nära nyliberala, och bidrag till att Sverige fortsatte sin resa från äkta socialdemokrati. Samhället blev hårdare och sämre under den tiden och bidrag till att Alliansen fick makten. Socialdemokraterna höll sig vid samma mittenbaserade politik i flera år, men de senaste åren har det skett ändringar. Dagens Socialdemokrater är mer vänstervridna än på länge, vilket är bra. De är fortfarande närmare mitten än vad VPK och vi är, men det är en vänster-mitten politik som är vänstervriden nog för att vi ska kunna samarbeta med dem.
Vad tycker du om Folkpartiet?
Folkpartiet är ett intressant parti. De bytte namn från Folkpartiet till Liberalerna och nu är de tillbaka till Folkpartiet igen, denna gång tillsammans med De Gröna och de gamla Kristdemokraterna. Dagens liberaler verkar ha gått mer mot mitten, medan de under Alliansens tid hade tydligare drag av konservativ liberalism. Det är bra, men de är i slutändan fortfarande liberaler, stundtals hycklande sådana. Liberalism har problem med ett förstå strukturella problem i samhället, och Folkpartiets liberalism har vissa problem med att värna om äkta frihet. Arbetarepartiet Nils Dacke är därför, i mina ögon, det bästa partiet för liberaler som suktar efter frihet: Vi gör också det, och jobbar aktivt för äkta frihet. Basinkomst är antagligen ett av de bästa sätten att garantera äkta frihet.
Ni pratar ofta om basinkomst. Hur vill ni finansiera det?
För någon dag sen skrev jag en debattartikel om detta, men lite kortfattat: Dels kommer vi att spara stora mängder pengar genom mindre byråkrati och mindre brottslighet och social utsatthet, dels kommer vi att öka intäkterna på andra sätt. Vill ni ha en något bredare översikt kan jag rekommendera min debattartikel. Ifall ni vill lära er mer om basinkomst har jag även skrivit en debattartikel som heter ”Vi kan samarbeta kring basinkomst”, där jag ger olika argument från olika perspektiv för basinkomst. Vill ni kolla in några akademiker som brinner för basinkomst kan jag rekommendera ekonomen Guy Standing och ekonomen och filosofen Philippe Van Parijs. Vi har även en svensk statsvetare, Simon Birnbaum, som jobbar mycket med basinkomst.
Tillbaka till Folkpartiet: Kommer ni att samarbeta med dem?
Det finns områden som vi skulle kunna samarbeta kring, beroende på hur situationen ser ut. Det finns nog många frågor där vi kan komma överens. Både liberaler och anarkokommunister delar en törst efter frihet, så i frihetsrelaterade frågor kan vi förhoppningsvis komma överens. Jag är inte liberal då jag anser att liberalism har problem med att faktiskt lösa strukturella problem, men jag kan samarbeta med liberaler i vissa frågor.
Kommer ni att samarbeta med Konservativ Samling?
Ah… Det kan finnas några enskilda områden där vi kan samarbeta. Kanske kring miljö? De verkar också ha en del snack om samernas situation och om att decentralisera makten i överlag något, så kanske något samarbete där? I överlag står vi väldigt långt från Konservativ Samling, de är ett konservativt och bakåtsträvande parti. Deras politik bygger mer på känsla än fakta, den saknar dessutom en stabil filosofisk och teoretisk grund.
I ert partiprogram har ni en del ”intressanta” förslag. Ni vill avskaffa böter för att cykla mot rött?
När det kommer till politik får man prioritera olika frågor. Vissa frågor är enklare att driva igenom, andra är väldigt viktiga. Vårt förslag är att cyklister som cyklar mot rött ska bötfällas bara om det orsakar en olycka. Detta gäller i nuläget för gångare, att gå mot röd gubbe. Är det inte lite konstigt att om man hoppar av cykeln och går med den så får man inte böter, men om man cyklar mot rött så riskerar man böter? Det rimliga är att människor kan fatta sina egna beslut, ska någon som väljer att cykla mot rött när det inte är några bilar omkring bötfällas? Vi bötfäller inte de som går mot rött, varför ska cyklister slentrianmässigt bötfällas? Det är ett paternalistiskt tankesätt som tror att individen inte kan fatta rimliga beslut. Jag tror att de allra flesta kan avgöra när det är rimligt att cykla mot rött och när det inte är det, och när det är bilfritt är det dumt att straffa cyklister som cyklar mot rött. Med allt detta sagt så är det inte en fråga vi prioriterar. Har vi möjlighet att ändra på lagen så kommer vi göra det, men många andra valfrågor är viktigare.
Ni skriver i ert valmanifest att rätten till abort måste bevaras. Är den hotad idag?
Nej, inte särskilt. Det är bra att väljarna vet var vi står i frågan ifall den skulle komma upp, men i dagsläget kommer nog inget parti driva en abort-fientlig politik.
Ni vill sänka riksdagsledamöternas löner. Varför då?
I dagsläget tjänar de 66 900 kronor i månaden. Detta är väldigt stora summor pengar i jämförelse med medellönen, också i jämförelse med alla jobb som jag har haft. Det är inte rimligt att riksdagsledamöterna tjänar så mycket, speciellt då de sätter sina egna löner. Deras löneökning är högre än de flesta andra yrken. Det är dags att vi minskar denna nivå något, exakt hur mycket beror på vad vi kan komma överens om för andra partier. Det här är dock inte en jätteviktig fråga, men vi kommer att se vilka möjligheter det finns i riksdagen för att genomföra detta.
Tack för intervjun! Lycka till! Tack! Jag hoppas att jag förklarat vad Arbetarepartiet Nils Dacke står för. Vi är det mest gröna och mest frihetliga partiet i Sverige, och vi står upp för en politik för alla län. Rösta på Arbetarepartiet Nils Dacke!
Efter intervjun åker Sylian på turné, där han pratar med folket och delar ut affischer som han, hans valarbetare, och många volontärer delar ut i hela Skåne, Halland, och Blekinge. Han besöker Malmö, Lund, Eslöv, Höör, och Kristianstad.
Affisch 1: https://imgur.com/a/iY1j23X Affisch 2: https://imgur.com/a/YZJc6mr Affisch 3: https://imgur.com/a/4e3YPTw Affisch 4: https://imgur.com/a/KgIa178 Affisch 5: https://imgur.com/a/EtD1heb Affisch 6: https://imgur.com/a/oyga4CN Affisch 7: https://imgur.com/a/KYJTlup
submitted by SylianRiksdagen to IksdagenValrorelse [link] [comments]


2020.06.16 21:24 mincoder #iksdagenval4 Milaw turnerar Sörmland

Denna dag turnerar Milaw det Socialdemokratiska fästet, Sörmland. Turnen börjar i Katrineholm, senare rör sig Milaw vidare till Flen och sist till Nyköping.
Tidigt denna morgon så är det Socialdemokratisk musikfestival i Katrineholm. En stor publik har samlats framför scenen, alla kommer iklädda rött och har med sig stora röda fanor, pride fanor och svenska fanor. Hittills har publiken underhållits av en spellista av musikfestival låtar. Milaw går upp på en scen där olika artister finns som ska spela olika vänster låtar under dagen. Hon tar mikrofonen för att prata lite kort innan arrangemanget ska börja:
Hej allesammans!
Välkomna, denna underbara sommardag till vår vänsterkoncer här i Katineholm. Vi kommer spela musik och ha det allmänt gött tillsammans idag! För visst, Socialdemokraterna är det parti som är mest seriösa i sin politik och sin vilja att föra Sverige mot ljusare dagar, men man måste också kunna ha skoj ibland.
Först så börjar vi med låten "Låga över länderna". En sång om internationalism och solidaritet. Två värderingar vi Socialdemokrater har nära våra hjärtan. Take it away!
Låga över länderna börjar spelas av Flens SSU Klubb som kommit hit på besök, publiken sjunger med:
Låga över länderna, du flamma som vi tänder.Låga över världen, med din klara röda brand.
Stråla ut i fjärran,vida långt långt bortom bergen.Gå med bud till dom vi inte,räcker med vår hand.
Svaga är vi något små,men vår flamma ska ändå,alla våra vänner på jorden nå.
Mörkrets skuggor viker för den brasa som vi tänder.Utan gränser, utan gränser är vårt framtidshopp.
Föddes vi till lycka alla, blev vi ändå skilda.Jorden gav oss rikedom och jorden gav oss nöd.
Kunde vi då aldrig finna vägen till varandra?Kunde vi då aldrig dela det som jorden gav?
Svaga är vi något små,men vår flamma ska ändå,alla våra vänner på jorden nå.
Mörkrets skuggor viker för den brasa som vi tänder.Utan gränser, utan gränser är vårt framtidshopp.
Efter den underbara musiken så jublar publiken och Milaw tar över mikrofonen igen.
Jarrå allesammans! Underbar musik! På spåret av denna låt så kan man ju nämna att vi Socialdemokrater tar den internationella kampen på riktigt. Vi i opposition till högern har förbjudit vapenexport till länder som begår förbrytelser mot mänskliga rättigheter eller demokratiska ideal. Vi vill också behålla biståndet, för att hjälpa andra länder i nöd. Det är solidaritet i praktiken och det kommer vi Socialdemokrater fortsätta med.
Nu går vi vidare, till en lite mer klassisk musik vänstermusik, nämligen INTERNATIONALEN!
SSU i Katrineholm har två unga SSU:are som tillsammans gör ett underbart framträdande, folk sjunger med en del, men de flesta lyssnar bara på gitarren och sångrösten av de framträdande.
Upp, trälar uti alla stater,som hungern bojor lagt uppåDet dånar uti rättens kratersnart skall frihetens timma slåStörtas skall det gamla snart i grusetSlav, stig upp för att slå dig friFrån mörkret stiga vi mot ljusetfrån intet allt vi vilja bli
Upp till kamp emot kvalenSiste striden det ärty Internationalenåt alla lycka bärUpp till kamp emot kvalenSista striden det ärty Internationalenåt alla lycka bär
Arbetare, i stad på landeten dag skall jorden bliva vårNär fast vi knyta syskonsbandetlättingen inte råda får.Många rovdjur på vårt blod sig mättamen när vi nu till vårt försvaren dag en gräns för dessa sättaskall solen stråla mera klar.
Upp till kamp emot kvalenSista striden det ärty Internationalenåt alla lycka bärUpp till kamp emot kvalenSista striden det ärty Internationalenåt alla lycka bär
Publiken jublar än igen efter detta enastående framträdande. Och Milaw än igen tar mikrofonen:
Jag skulle verkligen vilja tacka SSU Katrineholm för detta otroliga framträdande. För mig är internationalen en väldigt betydelsefull låt. Det är den vi sjunger högt på första maj. Och den betonar vikten av att vi alla håller ihop, och att det riktiga som skiljer oss är inte våra nationella tillhörigheter. En arbetare i Sverige har mer gemensamt med en arbetare i Pakistan än vad högern vill. Och när man inser att man har mer gemensamt med varandra kan man organisera sig, och det är vad vi som parti är. En organisation av arbetare som inser att tillsammans så kan vi uppnå ett bättre samhälle, än om vi var splittrade. Vilket är samma princip som fack grundar sig i. Vilket är varför vi Socialdemokrater vill ännu stötta utökandet av facken, 100% fackanslutning är och måste alltid vara målet!
Näst är det dags för sången, VI BYGGER LANDET!
Ett lokalt trubadurgäng som turnerar Sörmland tar scenen och börjar spela.
Vi bygger landet i gärning och ord,röjer dess tegar och plöjer dess jord.Vi bärgar skörden som åkrarna gav,timret ur skogen och fångsten ur hav.
Vi är de tusenden som bygger landet,vi bar det fram i nöd och strid,i trots och längtan,i svält och armod,nu bygger vi den nya tid.
Malmen ur berget och milornas kolstöpte vi järn av och smidde till stål.Fiskarens koja och torparens hemröjde vi plats för och timrade dem.
Vi är de tusenden som bygger landet,vi bar det fram i nöd och strid,i trots och längtan,i svält och armod,nu bygger vi den nya tid.
Vi är fabrikens och plogarnas män,vi reste bygden och värnade den.Vi är de kvinnor som bördorna bar,skapade lyckan och höll henne kvar.
Vi är de tusenden som bygger landet,vi bar det fram i nöd och strid,i trots och längtan,i svält och armod,nu bygger vi den nya tid.
Hör hur det sjunger från rem och pistong,hör hur det växer till arbetets sång,susar från axen av gulnande säd,stiger i klangen från släggor och städ:
Vi är de tusenden som bygger landet,vi bar det fram i nöd och strid,i trots och längtan,i svält och armod,nu bygger vi den nya tid
Milaw än igen tar mikrofonen:
Asså! Det här är ju en av de skönaste vänsterlåtar som finns. Var faktiskt Olof Palmes favoritlåt tro det eller ej. Men jag tror den lyfter viktiga principer, det är arbetarna som bygger detta land. Det är arbetarna som "röjer dess tegar och plöjer dess jord" det är arbetarna som "reste bygden och värnade den". Arbetarna måste bli belönade för sitt hårda slit. Och till skillnad från högern som inte har någon annan ide förutom lägre skatter(främst för överklassen), så har vi en riktig politik för att gynna arbetare. Vi tänker utöka fackavdraget, något som gynnar arbetare som normalt betalar relativt höga fackavgifter. Med starkare fack så får arbetare dessutom högre löner på ett sätt som inte skadar välfärden. Det är hur vi bygger ett starkare samhälle. Där fler får mer pengar i fickan och får en välfärd som håller kvaliteten.
Men nu så tror jag att jag måste begå mig vidare! Tack allesammans för denna tid! Nu går vi mot valvinst på Söndag!
Publiken hurrar och viftar röda fanor. Samtidigt så spelas SSU sin vallåt
Sossarna ska göra allting bra
För vi är starkare tillsammans
Från mörkret vi stiger, vi stiger,
Vi stiger, mot ljuset, vi stiger, vi stiger, vi stiger
Sverige behöver en socialdemokratisk regering igen
Sverige behöver en socialdemokratisk regering igen
Ahahahahaaaaa Ahahahaaaaaa
Gemenskap och hopp, välfärd och jobb
För vi är starkare tillsammans
Från mörkret vi stiger, vi stiger, v I stiger, mot ljuset, vi stiger, vi stiger, vi stiger Sverige behöver en socialdemokratisk regering igen
Sverige behöver en socialdemokratisk regering igen
Ahhhh ahhhh ahaaaaa Ahhhh ahhha aaahhaa
Vi riktar samhällets samlade styrka mot hedersförtrycket, mot konservatism, mot diskriminering - så att unga kvinnor och män kan Leva som dem till, älska vem dem vill, Klä sig som dem vill, Röra sig där dem vill, rakryggade, självklara, stolta
Sverige behöver en socialdemokratisk regering igen
Sverige behöver en socialdemokratisk regering igen
Sverige behöver en socialdemokratisk regering igen
Sverige behöver en socialdemokratisk regering igen
Milaw far vidare till Flens kommun. I Flens kommun så besöker Milaw den lokala KSOn Snelf Nummok. Och har ett öppet panelsamtal med henne. Den lokala AK ordföranden ställer frågor och fungerar som moderator.
Okej, min första fråga går till Milaw, hur tycker du att mandatperioden har gått?
Nämen jag tycker att vi har haft en bra mandatperiod, vi har fått igenom mycket. Jag har tjatat om det här tusen gånger tror jag nu. Men jag tror att en viktig reform som vi fick igenom var den stora skolreformen. Där vi satsade stort på skolan och inledde arbetet för en mer jämlik skola över hela landet. Jag tror också att några av de viktiga saker vi fick igenom var utökat fackavdrag. Flen har en väldigt hög fackanslutning vilket är bra, men fackmedlemskap är dyrt och fackens styrka minskar. Så genom vårt fackavdrag så har vi gett vanligt folk mer i fickan och öppnat upp möjligheterna till fackmedlemskap för fler människor.
Okej, men hur tycker du det har gått då, Snelf?
Jag tror inte det undgår någon att Sveriges kommuner, särskilt på landsbygden har haft en tuff period. Men jag tror ändå att viktiga reformer har tagits under denna mandatperiod som verkligen underlättat för oss i Flen. Först som Milaw nämner har den stora skolreformen varit en bra reform. Förr oss i Flen utgör skolan en stor kostnad. Med en förstatligad skola så ger det oss mer flexibilitet i budgeten och naturligtvis innebär det att våra medborgare verkligen kan få den skola dom förtjänar, trots att dom inte lever i landets rikaste kommun. Men en annan grej som varit riktigt bra för vår kommun har ju varit de extra bidragen till kommunerna. Vi i Flen har en rätt låg genomsnittlig inkomst, vilket innebär att vi har fått stora skördar från denna reform och har verkligen hjälpt i balanserande av budgetar. Så för Flen så tycker jag det har varit en riktigt bra mandatperiod. Jag tror många här känner nu också hopp för framtiden verkligen. Nu hade vi dock velat ha tillgång till det öronmärkta glesbygdsstöder som regeringen skapade, så det är väl det problem vi har haft.
Ja du, Milaw, hur ser du på det?
Jo jag förstår naturligtvis Snelfs perspektiv. Och vi har gått till val på att expandera dom programmen med mer resurser och mer kommuner. Så då kommer vi väl arbeta för att se till att Flens kommun också räknas med. För jag tror jag delar Snelfs syn i att Flen skulle verkligen kunna gagnas av att våra glesbygdsprogram skulle kunna göra en hel del nytta i Flen. Jag tror det är tydligt att vi är det parti som gynnar småstäder, medelstäder och glesbygden.
Jo ja! Hur ser ni på högeralliansens landsbygdspolitik, tänker att jag riktar frågan till Snelf.
Det svåraste med den frågan är att veta vilken politik som högeralliansen faktiskt bedriver. Hahaha. Men mest verkar finnas en del positiva delar som att dom vill utöka transportmöjligheter, vad det än innebär. Men problemet ligger väl i att KS inte förstår hur den framtida landsbygden måste se ut, dom verkar vara fast i 1900-talet. Den forna landsbygden grundade sig i vissa industrier, men det är inte så vi kan köra på längre. Vi är i ett nytt millennium. Den nya landsbygden måste vara bygd kring flera mindre företag, inte stora industrier. Det är så vi bygger en modern landsbygd, för de stora industrierna, dom kommer inte kunna hålla landsbygden vid liv långsiktigt. Med automatisering inom industrin så behöver vi innovera. Och därför så tror jag att Socialdemokraterna har den rätta visionen. Vi måste stötta småföretag och innovation på landsbygden, om vi vill att landsbygden inte ska vara artificiellt uppbyggd på statliga subventioner permanent.
Men då tror jag nog att båda av er måste åka för idag. Jag skulle vilja tacka Milaw och Snelf för att ni har deltagit, tack.
Efter panelsamtalet får Milaw ingen ro, hon åker vidare till Norrköping där hon presenterar Socialdemokraternas nya valfilm på en scen. Milaw går upp och presenterar:
Här presenterar vi vår nya valfilm. Vi ställer er ett tydligt val. Antingen så väljer ni högern. En grupp vars politik inte går att förena. Där man spelar bingolotto med vilka reformer som kan genomföras. Eller så väljer man de folkliga, ett stort och tryggt regeringsalternativ. Ett regeringsalternativ som är erfarna att regera och som kan ta ansvar för landet. Tack!
submitted by mincoder to IksdagenValrorelse [link] [comments]


2019.10.08 16:55 Loxus Kort biografi han skrev 2006

1991
En vacker försommardag i juni nittiett gick jag äntligen ut grundskolan i Skäggetorp och mitt liv kunde börja på riktigt. Vi sjöng "Den blomstertid nu kommer" i kyrkan, vi kramades och sen åkte jag hem till mitt pojkrum på Gräsgatan i Vidingsjö och lyssnade på "Breaking the law" med Judas Priest. Sedan fjärde klass hade jag gått i Linköpings musikklasser, ett Adolf Fredrik för kommunen där "idéer blir verklighet". Vi var första kullen, en slags försöksgrupp. Märkligt nog var musikklasserna överrepresenterade av kristen höger från dom finare områdena i kommunen, någonting man knappast reflekterade över som tioåring men som man senare i livet inte kan se som något annat än en konspiration. Linköping var en korrumperad stad och maffian hette Filadelfiakyrkan. Fast det låter mer spännande än det var. Att musikklasserna placerades i låginkomsttagarnas Skäggetorp kunde naturligtvis ses som en integrationsplan, att här gjorde man minsann ingen skillnad på folk och folk. Men jag tror att starka krafter ville vinna land åt sitt frikyrkliga imperium. Den profana rockmusiken lyste med sin frånvaro i Linköpings musikklasser, men i övrigt sjöng vi allt från "Combaya" till "Dona nobis pacem". Kanske trodde någon att barn och tonåringar inte intresserar sig för rockmusik, kanske trodde någon att barn och tonåringar anser att musik var bäst för hundra år sen. Andra saker rörde sig i mitt huvud dom åren. Allt man inte fick lära sig i skolan var det som skulle fylla mina år framöver. Och allt lärde jag mig 1991.
Den sommaren var jag i Strömstad med min bästa vän på hans föräldrars landställe. Vi satt på kvällarna vid campingens minigolfbana och drack öl och rökte och träffade tjejer från Norge. Vi lyssnade på "Puls" med Gyllene Tider och vi lärde oss G-dur och C-suss på våra gitarrer. Hemma i byrålådan på Gräsgatan låg biljetter till Guns'n'Roses i Globen och vi kunde knappt tro att det var sant. Livet var rättvist. Jag hade långt hår och bandana, trasiga jeans och vit skjorta. Jag var rödbränd och fräknig av västkustsolen. Tånglukten och dom varma klipporna och cigarettröken och skymningsljuset och norskornas parfymer och mopedolja och nyklippt gräs smakade liv, liv, liv. På blandbanden vi hade i bergsprängaren fanns The Dogs D'amour, The Pogues, Black Sabbath, Poison, Jakob Hellman, Tom Petty, Mötley Crüe, Kiss, Springsteen och Ebba Grön. Jag drevs av en frustration redan då, att jag ville fånga allt, inte låta ögonblicken bara dra förbi. Jag ville skriva låtar som förevigade känslorna jag hade där vid minigolfbanan. Jag undrar vad folk gör med alla sina känslor. Min första sång skrev jag när jag var åtta år. Den handlade om min undulat som dog. Sen skrev jag om det svåra med att vara liten och inte få bestämma själv, om skolfröknars tyranni, om vackra vårdagar och om tjejer och deras märkliga språk. Och nu, utanför den ångande sommarorten Strömstad, var jag redo för tonårsromantiken. Jag var kroniskt kär i vem som helst, i alla väder, alla timmar på dygnet. Jag behövde papper, penna och en gitarr. Jag behövde tacka livet.
Till hösten kom jag, på grund av mina dåliga betyg, in på fjärdehandsvalet Omvårdnadsteknisk linje på Ljungstedtska skolan. Det var inte precis vad jag ville, men det gav mig två givande praktikperioder på långvården respektive servicehus. I övrigt gjorde den skoltiden inga bestående intryck. Vad som verkligen hände den hösten var att jag äntligen blev tillsammans med min stora kärlek. Jag skrev en låt till henne som hette Vintertid. Det var en längre sång än dom jag gjort innan, som tog olika vändningar i musiken och inte alls slutade där den började. En stor sång, tyckte jag. En hörnsten på en drömd skiva. Annars skrev jag inte så mycket än. Inte riktigt. Jag hade högvis med sånger, men dom upplevdes inte skrivna, bara påhittade. Som ord och musik som blivit till mer av dunklet från ett ensamt stearinljus eller av höstkvällen som tagit sig in genom fönstret. Jag önskar att sånger kunde hända på det sättet fortfarande, att dom bara trängde sig fram, men det gör dom inte. För många lager att ta sig igenom nu, antar jag. Nu får jag skriva dom av fragment, hitta trådar som går in i varandra, använda känslor som bara kan fångas i korta rader. Då handlade EN sång om bara EN sak, utan ambition att vara komplex eller mångbottnad. Och särskilt bra var det inte, men mycket känslosamt, och på liv och död.
Och kär var jag och vi lärde oss det goda hos livet tillsammans, vi hånglade i soffor och skaffade oss en referens i kyssar och smaker. När året var slut var jag så fylld av intryck att jag trodde huvudet skulle blåsa av som en champagnekork.
1992
Under våren som följde behövde jag inte bry mig om skolan över huvud taget. Jag hade en tjej att vara kär i. När sommaren kom tog jag med henne till Strömstad igen och vi bodde på Krusenska husets vandrarhem några nätter och sen hos min kompis. Vi rodde över till Norge för att köpa starköl som vi drack på klipporna medan solen gick ner och vi gjorde det mesta man ska göra när man är i Strömstad och är sexton år.
Nu hade jag börjat lyssna på Magnus Johansson. Han är viktig. Han har en värme i sina sånger som jag har eftersträvat. Jag lyssnade också på Perssons Pack. Per Persson och Magnus Johansson tycker jag är några av landets bästa låtskrivare. Jag såg packet i Linköpings trädgårdsförening den här sommaren och dom gjorde ett viktigt intryck. Dom gjorde ingenting på skoj. Det är allvar hela vägen, fredagsfyllorna och landsortsromantiken. Per Persson är Jeppe på Berget. Han lever livet och ställer frågorna sen. Dom som gör på annat sätt kan man inte lita på.
Till hösten började jag på social estetisk linje på Katedralskolan. Jag kom in efter två veckor när fem personer hoppat av. Där lärde jag mig ingenting. Men jag fick nya vänner som satt på andra fik och jag gjorde slut med min tjej och ångrade mig men kom över det vips tio år senare. Andra saker som hände nittitvå var att jag skrev Nån annan och att jag somnade ifrån ett ljus och brände upp radhusets övervåning.
Sen åttiåtta var jag också medlem i ett band som hette Snoddas och vi började nu gå in i en seriösare fas. Vi hade vunnit en lokalbandstävling och fått göra en CD-singel och vi spelade ganska flitigt runt om på fritidsgårdar och studentställen. Vi spelade snabb pop i vågen av Dom Lyckliga Kompisarna. Det var Staffan Palmberg, Tomas Öhman, Anders Johansson och jag och lojaliteten var stark och dom är fortfarande mina närmsta vänner. Vi drog åt olika håll i bandet. Jag ville spela hårdrock eller folkparksrock, dom ville spela mer brittiskt eller Seattle. Men spelglädjen var större än profileringen och vi spelade på alla sätt i alla riktningar bara man fick spela fort. Vi lärde oss stå på scen inför alla sorters publikum och Anders, som senare blev radio och TV-profil tillsammans med Måns, stod för mellansnacket. Staffan, Tomas och jag var kompisar sen fjärde klass och med Staffan hade jag skrivit och lekt fram låtar sen vi var tio år. Han var en intressant låtskrivare, nydanande och oförutsägbar. Till honom skrev jag senare låten Elden.
1993
På vintern nittitre kom Mathias Gurestam till Linköping för att hälsa på Tomas Öhman, dom kände varandra från ett konfirmationsläger i Dalarna. Mathias var från Falkenberg, nästan två meter lång och hade stort krulligt hår. Han var en fixare och alltid spindeln i nätet. Han ordnade en spelning åt oss på Lusthuset i Falkenberg, satte upp affischer på gymnasieskolan och krängde våran singel till alla han kände. När vi kom dit hade han även styrt upp så vi hade en kort spelning i skolans matsal på lunchen, två gig på Lusthuset samma kväll och en akustisk spelning kvällen efter på pizzeria Bon Apetite. På Lusthuset var det nån gymnasiehappening och vi spelade först i cafét tidigt på kvällen och sedan på stora scenen innan kvällens huvudattraktion Ronny och Ragge. I Hallands Nyheter dagen efter stod att läsa: Snoddas och Pökashow räddade avslagen kväll. Great! Vi återkom flera gånger till Falkenberg, både Snoddas och jag själv.
Sommaren samma år spelade vi på Stora Dansbanan på Hultsfredsfestivalen. Det var overkligt att få beskedet om att vi skulle få spela där. Vi var osäkra på om det fanns nåt större man kan vara med om. Vi fick backstagepass och ölbiljetter och i logen stod det mer läsk än man kan dricka. Det var första gången jag var på festivalen och vi bodde på campingen med alla andra från Linköping och våra vänner hade gjort flaggor och plakat. Trots att konserten nästan var den enda timme jag var nykter på är det också min enda minneslucka från den festivalen. Jag var så nervös och så mycket där att jag inte kunde vara där mer. Ulf Lundell spelade samtidigt på Hawaiiscenen. bob hund gjorde en beryktad spelning, också på Stora Dans, och kom året efter tillbaka på den näst största scenen.
På hösten mönstrade jag i Karlstad, drack en laglig starköl, såg på Jurassic Park och fick en frisedel av en psykolog som tyckte att jag skulle söka hjälp. Jag fyllde arton år och Tomas och jag hade gemensam fest på Arbis i Linköping. Jag fick en fin flaska whisky av Mathias som jag senare i hemlighet bytte mot tolv folköl.
1994
En dag när jag satt på Café Siesta på Stora torget, vintern nittifyra, kom Mathias Allén från rockföreningen Rock d'Amour fram och undrade om jag händelsevis ville spela förband till Stefan Sundström & Apache när dom kom till Skylten. Jag hade precis upptäckt Stefans skivor och tyckte det var det bästa som hände just då, så jag sa ja. Jag sa visserligen ja till det mesta och hade rätt mycket spelningar på studentställen, pizzerior, firmafester, bröllop och studentskivor. Men ett gig på Skylten var bra bara det och med Sundström skulle det bli utsålt. Ett stort minus vid den här tiden var att jag alltid blev så otroligt nervös för allting och nu skulle jag alltså gå runt och vara nervös i flera veckor. Det kan ha varit det som höll mig så sjukligt smal. Eftermiddagen när jag klev in på Skylten, som var den enda rockscenen och det absolut coolaste stället i kommunen där alla hårda band repade och alla svartklädda människor höll till och där jag hade hängt sen jag var tretton, så skakade kroppen. Stefan och Apache och Johan Johansson satt i fiket och sa hej. Det luktade speciellt på Skylten av svart målarfärg och scénrök, en spännande doft som gjorde sig bra till skinnjackor och hårspray. Från entréns plåtdörr gick en trappa upp med väggarna tapetserade med turnéaffischer från punkband som spelat där. Mitt i lokalen nån meter från scenen stod en bärande, irriterande pelare som skymde sikten. Numera har lokalen flyttat en trappa ner och målats fräscht vit för att kommunen ska kunna hyra ut den till annat än alternativ musik. Man kan bli galen på hur oöverstigligt svårt det verkar vara att driva en ball rockklubb i Sverige. När jag äntligen hade spelat mina låtar svajade jag av scenen och möttes av Johan Johansson och hans plirande ögon. Bra lirat, sa han. Tack, sa jag. Har du gjort någon demo eller platta som man kan få, undrade han och jag svarade att jag just skulle spela in en demo, nämligen imorgon. Vi bytte nummer och när jag återfick balansen i kroppen var jag den lyckligaste mannen på jorden. Johan Johansson hade spelat trummor i KSMB, han hade gjort låtar som jag avgudade och han hade producerat Stefans senaste platta. Nu hade han mitt nummer och jag hans. Dagen efter åkte jag till Askersund där jag bokat två dagar i en dansbandsstudio och vi spelade in min första demo. Första låten var Nån annan. Det var Rille Krantz på gitarr, Helena Tagesson (som syns på omslaget till Dans med svåra steg) på sång, P H Andersson på fiol och min farsa på bas. P H blev sen min följeslagare några år framöver. Jag tog studenten och lovade mig själv att aldrig mer sätta mig i en skolbänk. Med reservation för visskolan i Kungälv som jag sökt till. Kom jag inte in där skulle jag nog ha tagit ett jobb som kampanjartist åt sossarna i Linköping som jag blivit erbjuden. Men jag kom in utan att egentligen veta vad det var jag sökt till. Nåt skulle man söka och jag kunde bara se det som alternativ. Anders kom in på teaterskola i Hudiksvall? och det blev alltså dags att splittra Snoddas. Vi spelade in åtta låtar på en demo och släppte den på vår sista konsert på Skylten i slutet av den varma fotbollssommaren.
Nu följde en termin på folkhögskola med allt vad det innebär av rödvinsdrickande och djupa samtal och nylonsträngade gitarrer och lapsangte och vänsterrörelse. Vi hade utsikt över Bohus fästning och frossade i Cornelis och Fred Åkerström. Jag lärde mig framför allt att utveckla mitt gitarrspel och så var jag hemligt förälskad i nästan alla tjejer på teaterlinjen. Man var så långt från verkligheten där att det tog tre dagar innan jag hörde talas om Estoniafärjan. Jag slutade efter en termin och flyttade hem igen.
Johan Johansson ringde ibland och kollade läget och jag skickade honom låtar i den takt jag skrev dom, men han tyckte jag var för ung för att göra en platta än så länge, men när det var dags ville han gärna hjälpa till. Det lät bra, tyckte jag.
1995
Jag hyrde min första lägenhet i andra hand på våren nittifem. En etta på Gamla Tanneforsvägen med balkong och stora vindsutrymmen på sidorna som gick att inreda. Det var nästan en liten trea. I köket hade jag skrivbord och elektrisk skrivmaskin och här skrev jag dom flesta låtarna till min första skiva. Jag levde extremt billigt och försörjde mig hjälpligt på småspelningar här och var. Jag spelade ofta på Flamman, en studentpub och på Lazlo´s pizzeria i Hjulsbro. Ofta ihop med P H. Jag var också i kontakt med folk från Bona, en kommunistisk folkhögskola utanför Motala, som ordnade musikkaféer och kulturkvällar. Jag spelade på en bröllopsfest i Borkhult som var minnesvärd, även om få troligen minns nånting. En gång spelade jag för internerna på Roxtuna-anstalten och en annan gång på Postens firmafest. Det var en bra skola. Jag behövde spela mycket för att bli bättre och för att ha råd med hyran. Det vanligaste gaget var mellan femhundra och tusen kronor svart och fri öl.
På hösten fick jag jobb tre dagar i veckan på en liten firma som hette Kärna Reklam. Jag ritade kartor och planlösningar till broschyrer åt Stångåstaden, ett fastighetsbolag. Det var bara jag och chefen, Göran, som jobbade där. Vi hade ett kontor i Konsert & kongress. Jag lyssnade mycket på Ola Magnell, Cornelis och Lundell när jag jobbade och trivdes bra.
1996
Mathias flyttade till Stockholm vintern 95-96. Till Götgatan 81.Det var en stor etta med högt i tak, fiskbensparkett, ornament i taket och ett typiskt söderkök. I rummet hade han ställt en säng, en stor rosa soffa, ett rejält soffbord, en hylla med skivor och filmer och några flyttkartonger. Väggarna var vita sånär som på en klunga bilder på vänner. Jag kom upp för inflyttningsfest. En råkall vind svepte över Götgatans blaskiga asfalt den kvällen. Jag och en polare gick till Ica Ringen för att köpa inflyttningspresent i form av diskborste och toapapper. Jag minns hur stort jag tyckte det var att Mathias skulle bo på Söder, så nära till allt att han knappt skulle behöva ytterkläder. Han var typen som alltid sa att det ordnar sig, och så gjorde det det. Han sa att stålar är inga problem, vilket blev vårt motto även om vi aldrig hade några, eller just därför.
Det var en bra fest med mycket folk. Hallen var överfull av vinterjackor och kängor. Vid tretiden hade polisen varit där för andra gången och festen hade lugnat sig. Några låg och sov i sängen, andra satt i soffan med sina vinglas och började bli eftertänksamma. Mathias bad mig spela några nya låtar och jag gjorde det. Jag spelade Kom änglar och Vårdag i november och Av ingens frö. Vid väggen på golvet vid hallen satt Johan som jag aldrig träffat förut. Han hade just kommit från nån annan fest. Han hade långt, ljust hår och glasögon och en lila schal runt halsen och en snygg tjej som hette Emma. Jag märkte att han gillade Kom änglar. Efteråt började dom fråga om jag skickat nåt till skivbolagen, om jag ville göra en platta och hur jag tänkte. Jag hade varit dålig på att få iväg demokassetter. Jag drömde, men var också rätt nöjd med dom spelningar jag hade. Men Mathias hade visioner och en idé växte fram klockan fyra på morgonen. Han och Johan skulle starta ett eget skivbolag, ett handelsbolag. Det började göras överslag, det jämfördes, det frågades och spånades. Jag trodde nog innerst inne inte alls på idén, men lät planerandet fortgå. I teorin lät det kul. Som att planera ett bankrån bara för att stretcha sin kreativitet vid femsnåret på morgonen. Och snart var festen slut och jag somnade på den rosa soffan.
Dagen efter åt vi brunch på VC på Skånegatan. Ett nytt begrepp för mig, fanns inte i Linköping. Jag åt amerikanska pannkakor med lönnsirap, äggröra, bacon och prinskorv med juice och kaffe. Mathias och Johan hade inte släppt idén. Det måste funka, sa dom, och vi gjorde överslagen igen. Hur mycket pengar kan vi skrapa ihop och från vilka? Hur många skivor borde vi kunna sälja utan distribution? Vad kan det kosta att göra en skiva om vi använder oss av kompisar som kan spela gratis? Tiotusen? Tjugo? Hur gör man? Hur blir rullbandet man spelat in på en CD-skiva? Vad är mastring? Vi bestämde att vi skulle kolla upp en del saker men ingen kände någon i branschen. Johan Johansson vågade jag inte ringa. Han skulle bara säga att vi borde vänta och det kunde vi inte.
Mathias ringde några dagar senare och föreslog att vi skulle ta med Filip Adamo, hans syssling, i projektet. Jag visste vem han var. Hade träffat honom på Stockholms filmfestival en gång, dryg och otrevlig. Men han hade en del kontakter antog jag, så okej, men det blir strictly business. Filip ville vara med. Han hade hört mina demokassetter och förstod ingenting av vad som var bra med dom, men om det nu var så att dom sålt i Linköping i femhundra exemplar så tänkte han inte missa chansen att vara med i skivbolaget. Filip visade sig vara den kreativa energi vi behövde, en galning som inte såg upp till någon och som inte var rädd att göra bort sig eller hamna i konflikter. Vi hamnade i konflikt, jag och Filip, hela tiden och han vande sig vid att jag slängde på luren i hans öra. Under tiden utvecklade vi en stark vänskap. Mathias var den ansvarsfulla som höll i själva handelsbolaget och ekonomin och stoppade mig och Filip när vi svävade ut. Johan var diplomaten och psykologen som försökte sänka våra röster under våra möten. Vi döpte bolaget till Elvira, vilket var min idé, och jag minns inte varför mer än att det lät vackert. Vi hade vårt första bolagsmöte i min etta på Gamla Tanneforsvägen. Där satte vi upp punkter på ett papper om hur vi skulle gå till väga, hur vi skulle dela inkomsterna och frågor om sånt vi inte visste och behövde ta reda på. Det var vårt skivkontrakt, två handskrivna A4, med instuckna interna skämt. Nu kunde vi börja jobba. Vi bokade den billigaste studion i Linköping, en helt nystartad som drevs av yngre och mer oerfarna personer än oss. P H var med, han gick då på Lunnevads folkhögskola och kände en trummis som gärna hjälpte till, Johan Aronsson. Helena Tagesson hade en lillebror, Kalle, som vi hört var begåvad på piano och jag frågade honom och han sa ja. Några basister kände vi inte, Anders bodde i lund nu och Snoddas var historia, men jag hade en vän från skolan i Kungälv, Martin Söderström, som var en hygglig gitarrist och vi tänkte att det är ungefär samma sak. Bara färre strängar att hålla reda på. Där hade vi bandet och studion. Vi repade en eftermiddag på Lunnevad och gick sen ner i den lilla källaren där studion låg och började spela in. Teknikern var nån som studion hade använt sig av förut och vi litade på dom. Det visade sig att han nog mest spelat in hårdrock och han spelade in skivan med gate på alla kanaler. Gate är en effekt som eliminerar brus genom att sluta signalen direkt efter ett instruments tillslag. Det går att använda om man spelar in Metallicas trummor, men låter inte lika bra på en nylonsträngad gitarr. När allt var inspelat, och det som lät konstigt förklarats med att "det fixar vi i mixen", var det dags att mixa. Omslaget gjorde jag på kvällarna på Kärna Reklam. Anton H le Clerqc hade tagit bilderna, han var en eldsjäl i Studiefrämjandet där vi repade med Snoddas som alltid stöttade oss och mig och jag har mycket att tacka honom för. Han var också fotograf på Östgötacorrespondenten. Elvira var så gott som klara med planen för tryckandet, pressandet och releasen av plattan. Men när jag kom hem och lyssnade på vad vi åstadkommit under fem dagar i studion så grät jag. Det lät inte ens i närheten av en skiva. Pengarna var egentligen slut och tiden knapp, men jag lyckades övertala Elvira om lite mer av båda för att ta tapen ner till Tranås, där vi spelade in Snoddas-singeln, och mixa om allt. Mats Axfors var tekniker och han räddade den katastrofala inspelningen bäst han kunde.
I maj kunde vi stolta plocka upp ett av femhundra exemplar av "Dans med svåra steg" ur kartongerna på Gamla Tanneforsvägen. Tvåhundrafemtio ställdes i ett av mina vindsutrymmen och den andra hälften delades upp mellan Elvira för att följa med till Stockholm. Jag sa upp mig på Kärna reklam och vi hade spelning med release på ett utsålt Skylten. Kalle hade varit bortrest och kom mitt under konserten rakt upp på scenen. Vi krängde nästan hundra skivor redan första kvällen. Sen hade vi fest till morgonen.
Flera skivaffärer i Linköping hjälpte oss att sälja skivor under disk, några tog sig till och med besväret att sälja den vitt. Den blev ganska efterfrågad och vi blev tvungna att beställa nya. Pengarna vi fick in som skulle gå till Elviras gemensamma kassa behövdes till hyror och mat och krogbesök och i Elviras kassa växte bara streck på hur mycket alla var skyldiga. En kartong skivor glömdes i en telefonkiosk, en annan på nån pizzeria. Det var ingen väldig ordning men alla hade vi oftast en hundring i fickan och alla var glada.
I juli ringde P H och berättade att han hade en trea på gång i Fruängen söder om Stockholm. Han hade inte råd att bo där ensam men om jag på en dags varsel kunde säga att jag ville hänga på så kunde han tacka ja. Fruängen hade tidigare inte funnits med i dom drömmar jag hade om huvudstaden, men jag tänkte att om jag inte sticker nu kanske jag aldrig kommer iväg. Så jag sa ja och i augusti flyttade vi in på Fruängens kyrkogata. Det var en kantor som bodde där innan och lägenheten var kyrkans och satt ihop med deras lokaler. Vi fick nycklar som tog oss in i alla utrymmen och kunde därför genom en hemlig kulvert ta oss in i kyrkans ungdomsgård och spela pingis där hur mycket vi ville. Vi hade ett stort vardagsrum med parkettgolv och balkong, varsitt sovrum och kök med diskmaskin och toa med tvättmaskin. Och under Guds tak. Man kan inte bo bättre. Men nu behövde vi mer jobb. Elvira hyrde en lokal på Tegnérgatan där dom inte fick bo utan bara arbeta. Så där bodde dom alla tre plus en till och då och då flickvänner. På samma gata ligger Krogen Tre Backar där man kunde få spelningar om man bara tog hand om allt själv. Filip hade skaffat spons på en alkoläsk så vi kunde trycka affischer med deras logga nere i hörnet och vi affischerade över stan och folk kom och Elvira satt i kassan och tog fyrtio kronor i inträde.
Nu ringde Johan Johansson. Han hade fått en skiva jag skickat. Bra, tyckte han. Bättre än han trodde. Han tipsade om att vi borde kontakta KonTur, ett bokningsbolag som bokade honom, Sundström, Staffan Hellstrand och Kjelle Höglund. Vi borde också slå en signal till MD musikdistribution, tyckte han, så att skivaffärer landet runt kunde beställa plattan. Sakta i backarna, tänkte jag, men vi gjorde som han tipsat om. På KonTur mötte vi Stefan Lilja och Hans Hjort. Hjort var stor och skäggig och rökte oavbrutet och såg ut som jag tänker mig att alla i skivbranschen såg ut på sjuttiotalet. Lilja var mindre och mycket sympatisk. Dom sa att om vi får MD med oss så kunde dom tänka sig ett samarbete. På MD sa dom att om KonTur bokar så kunde dom hjälpa oss med distributionen. Det var en bra eftermiddag och vi gick och åt kebab på Wendys i Hornstull.
Och där låg Stockholm. Distinkt med sitt vatten och sina torn. Lockande med sina skeva gator och sitt myller. Destruktiv, kreativ och självklar. Jag kan min Bellman och såg hans värld, jag kan min Evert Taube och såg hans hem. Jag kunde kyssa stadens fötter för alla äventyr den redan gett mig. För alla vackra namn, för alla vackra platser. Jag visste att jag var här för att stanna. Jag hade givits en fast punkt.
1997
Johan Johansson fortsatte hjälpa till. Han tipsade Nenne Zetterberg på P3 om min musik och hon nappade och vi skulle plötsligt spela in P3 Live från Cornelisrummet på Mosebacke. Cornelisrummet är ett litet rum som tar in allra, allra högst åttio personer och där hänger Mäster Cees väst med gammalt tobaksfras i fickorna. Om man har en släng av klaustrofobi, vilket jag har, är det ett obehagligt rum att vistas i när det är fullt. En gång såg jag Ola Magnell spela där och jag satt längst fram med fötterna på scenkanten och knäna i hakan. Jag hade svårt att andas, svettades och mådde illa. Men när konserten var slut ville jag bara sitta kvar och göra om det. Man blir odödlig när man klarat av en stund med sina nojor. Från Cornelisrummet har man utsikt över Slussen, Gamla Stan och Riddarholmen. Det är en vacker plats i Stockholm. Nu skulle jag spela där. Benen ville inte gå dom sista meterna uppför Hökens gata när jag var på väg till soundcheck. Jag övervägde tanken att sätta mig på ett tåg till Göteborg för att vara helt säker på att inte behöva spela. Folk hade nog blivit förvånade. Kvällen innan hade jag varit så stirrig att jag börjat dricka rödvin med en tjejkompis som var på besök och sen hade vi sex, så nu var nervositeten påbättrad med lite ångest och baksmälla. Great. Och på världens minsta scen, längst in i rummet med åttio personer mellan mig och utgången. Jag skulle kräkas, svimma och kissa på mig och allt skulle sändas i radio och hela Svea Rike skulle stämma upp i ett rungande hånskratt. Under soundcheck tänkte jag på vilket land jag skulle flytta till. Inte England, där bor massor av svenskar. Kanske tyskland.
Jag minns ingenting av konserten. Det är lustigt, med det jag sysslar med. Det är en extrem jakt på nuet, ett gigantiskt Carpe Diem ungefär som en fylla fungerar. Allt stängs av och här och nu är det enda som finns, och så minns man nästan ingenting efteråt och allt blir tomt och att göra det igen är det enda som känns meningsfullt. Det är en jävla paradox. Jag vet att jag tänkte mycket det här året på om det var värt det. Om det verkligen kändes lika bra efteråt som det kändes dåligt innan, eller om det var obalans åt fel håll. Jag vet inte vad jag kom fram till, men jag ser mig själv kliva upp på scenen gång efter gång fortfarande.
Jag skrev mycket. Försökte få det att bli ett jobb med rutiner. Jag började dagarna med en promenad i Långbro och hade Rolling Stones i lurarna. Eller Bob Dylan. Jag hade fortfarande väldigt poetiska ambitioner, tyckte om versrader och rim och utsmyckningar. Det var mycket daggvåta marker och älvdans och sånt som inte Filip Adamo förstod då och som jag knappt själv förstår nu. Johansson, Elvira och jag träffades mycket. Han ville producera nästa skiva och jag var ivrig att sätta igång. Vi började inspelningarna på sommaren och till hösten kom Rusningstrafik. Martin Söderström var kvar på bas och P H på fiol och flöjt. Johansson spelade trummor och gitarr. Elvira och Johan Johansson hade ständiga duster om ekonomi och vad som behövdes till skivan, vilket nästan alltid slutade med att Johan sa att så här går det till och Elvira sa jaså. Han var en räv, en övervintrad punkare som gjort mer plattor än vad vi hade hemma i våra hyllor. Jag förstod inte alltid hans breda ståkkålmska, han hade uttryck som att gå och luta sig och socker i kartongen. Jag försökte hitta på egna, men det gick inte.
Rusningstrafik sålde i tvåtusen ex första halvåret. En liten bit över break even, fast dit nådde vi inte eftersom vi hela tiden plockade förskott ur kassan. Jag låg alltid efter med ekonomin. Hade jag en hundring över åt jag en räkmacka eller åkte taxi.
På hösten skulle Sundström turnera i Norge och jag fick erbjudande att följa med. Både som förband och som kompgitarrist i Stefans band. Vi skulle besöka Oslo, Molde, Volda, Bergen, Kristiansand och Stavanger. Jag hade aldrig spelat mer än två dagar på raken innan, vilket man klarar utan att äta, och jag insåg att det krävdes förändringar i mitt sätt att deala med nervositeten. Jag slutade äta kött på den turnén. Stefan och Apache hade gått skilda vägar och Apache hade skaffat en ny sångare och blivit Weeping Willows. Sundströms nya band hette Rejvkommissionen. Norge var vackert så hjärtat värkte och exotiskt. På en bilfärja på en fjord på västkusten stod Stefan och jag på däcket och blickade ut över bergen och skogarna och vattnet och Stefan lade armen om mig i blåsten och sa: Tänk på tre saker Lasse, om du ska göra det här i livet. Skit i vad folk skriver i tidningarna, det är bara trams, ta det lugnt med spriten och skaffa dig en tjej och håll kvar vid henne resten av livet. Det var som en film, som att han sträckte handen mot nejderna och sa: En dag, min gosse, ska allt det här bli ditt. Stefan är en av dom roligaste, klokaste och varmaste personer jag träffat. Men det skulle dröja innan hans råd sjönk in. Ironiskt nog var det just Stefan och hans band som lärde mig dricka sprit på riktigt där i Norge. Festen började tidigt på eftermiddagarna och jag var härdad när jag kom hem till Fruängen igen.
Filip, som till och från hade körkort, skjutsade hem mig till Fruängen en kväll när vi varit och fikat vid Odenplan. Strax innan vi kom till Västerbron hörde vi introt till En av alla dom på bilradion och vi höjde volymen och log. Vi svävade över Stockholms öar blänkande i gatljus och jag kände att jag skakat av mig motståndarna, skolväsendet och dom utstakade vägarna. Vi var en egen maffia nu. Inga banker, inga kreditkort, inga register, inga chefer. Vi skulle leva av lust, ångest, passion, kärlek, musik och brustna hjärtan. Vi hade solen i ögonen.
1998
Tyvärr höll nu Elvira på att slita sönder vänskapen mellan mig och Mathias. Vi pratade knappt med varandra längre och det kändes forcerat och jobbigt. Vi var egentligen inte osams om nåt speciellt utan drogs isär för att vi alltid tvingades stå på varsin sida. Jag med visioner och han med ett ansvar och en budget. Stålar höll nu på att bli ett problem och vi klev i en simpel fälla. Vi visste att det inte fanns en framtid med Elvira records och alla hade nu andra jobb vid sidan och våren nittiåtta bad jag Stefan Lilja sprida ryktet om att jag sökte nytt skivbolag. Fyra bolag hörde av sig och jag gick och träffade dom och bad en jurist titta på kontrakten dom erbjöd och jag åt lunch med dom, driven av samtliga dödssynder. Jag var rädd att bli lurad. Jag tänkte att dom ville klippa mitt hår och stoppa in mig i en skivbolagsmaskin och trycka på en stor knapp. Den minst sympatiska av dom jag träffade var Magnus Nygren på Universal. Han pratade högt och fort och garvade åt såna söderromantiker som jag, men nånstans kände jag att vi skulle kunna bli kreativa ihop. Han påminde om Filip i sin brist på fjäsk och psykologi, han hade rykten om sig i branschen som mannen som gjorde Jakob Hellman stor, men också mannen som fick Hellman att aldrig mer göra skivor. Många hade åsikter om Magnus Nygren. Jag ringde Sara Isaksson som låg på Universal och frågade vad hon tyckte och hon sa att han var snäll. Sen ringde jag Nygren och sa att jag ville till Universal men att jag var rädd för honom och då skrattade han ett rått skratt. Vi blev ett bra team tillsammans med Jennifer McShane som då jobbade med promotion på Universal. Jennifer är den enda jag sett gå en hel Hultsfredsfestival i högklackat. Hon var fenomenal och oemotståndlig.
När jag skrivit på kontraktet skulle jag äta lunch med den svenska avdelningen på en fin restaurang på Östermalm nära deras kontor. Kvällen innan hade jag ätit musslor hos Johan Johansson och druckit massa vin med hans kompis Guld-Lars och nu kom kallsvetten krypande igen. Efter lunchen sa alla att det hade varit supertrevligt att träffa mig och jag vet att dom ljög för jag hade bara suttit där och petat i en liten förrätt och försökt få i mig en lättöl. Jag tror aldrig att jag sa nånting. Jag tror bara att jag nickade lite ibland och sneglade mot toaletten.
Jag var mycket förvånad över Universals samarbetsvilja. Ingenting ville dom lägga sig i, det tyckte dom var viktigt, allt skulle jag få göra på mitt sätt. Dom var rädda att min publik skulle se mig som en svikare som gått till ett multinationellt skivbolag. Det förstod inte jag. Jag tyckte Universals logga var skitsnygg och kände mig stolt över att dom ville ha mig. Johansson skulle få producera igen och nu var jag sugen på ett rockband.
Björn Rothstein var från Gotland, hade epilepsi och spelade trummor, Lasse Bax spelade bas och bodde granne med oss i Fruängen, men det var inte så vi träffades. Han var gammal vän med Johansson och hade spelat med honom mycket. Under vintern det här året hade min och P H:s vän Jens Back från Linköping flyttat upp till Stockholm. Han hade ingenstans att bo så han fick sova på våran soffa ett par veckor. Eftersom P H gick i skolan så blev det jag och Jens som hängde på dagarna. Jag kände inte Jens väl, men nån kväll på Gamla Tanneforsvägen hade vi ändå suttit och druckit oss fulla, han och jag, vet inte varför, och drömt om Stockholm och rockmusik och det gamla vin, kvinnor och sång. Jag gillade Jens, och jag visste att han spelade Hammondorgel. Jag hade sett honom spela med ett bluesband på tjugoettans krog i Linköping. Jag tog med honom till replokalen i Münchenbryggeriet för att träffa Johansson och vara med på ett rep. Alla gillade Jens och jag var glad att ha en jämnårig i bandet. Det fina med Jens Back är att när det kommer till rock'n'roll är han en större romantiker än dom flesta. När han senare skaffade en egen lägenhet satte han upp telekablar på väggarna för att han ville somna till doften av rockmusik. Han äter Lynnard Skynnard till frukost. Jag träffade en kvinnlig ljudteknikerlärling, dom är inte många, i Visby flera år senare och visste att Hovet skulle dit och spela in sin platta och kunde se Jens framför mig när han skulle möta henne. En snygg tjej med slitna jeans som kunde micka upp ett Leslie skulle Jens kunna dö för. Nu bor dom på Norrmalm.
Karl-Magnus skulle göra omslaget till skivan och han hade valt att jobba med fotografen Peter Norrman. Vi hade långa möten om hur det skulle se ut och vad jag skulle ha på mig och Karl-Magnus kunde med eftertryck säga saker som: Jag ser mycket gult, kanske en cykel. Det var inte som på Kärna Reklam. Peter tog över tolvhundra bilder, minns jag, och jag började förstå att det nu, på ett stort skivbolag, fanns större möjligheter men också mer att ta ställning till. Jag hade inte tänkt så mycket på nåt annat än låtarna tidigare. Förpackningen hade bara varit en förpackning. Ändå hade jag noggrant studerat alla andras förpackningar utan att riktigt förstå hur mycket det bidrog till helheten.
På sommaren nittioåtta var jag färdig med Fruängen och flyttade in i en tvåa, andra hand och möblerad, på cirkusvägen i Västberga.
Med solen i ögonen kom i slutet av augusti nittiåtta och den följande hösten gjorde jag min första riktiga turné ihop med bandet från skivan. Tvivel, första singeln, hamnade på Tracks, jag fick göra en del intervjuer med tidningar och jag, Jens, Nygren och Jennifer gick efter ett halvår ut och åt japanskt på Tegelbacken och firade tiotusen sålda ex av plattan. Plötsligt fanns det folk i Umeå som kunde mina sånger, i Växjö, i Västerås, folk i städer jag inte ens varit i tidigare. Jag visste inte vad jag skulle tycka. Jag vandrade under en klar himmel. Luften var frisk och lätt att andas in.
submitted by Loxus to winnerback [link] [comments]


2019.07.21 20:10 Solidarity365 Duschtanke: Så här räddar man äldreomsorgen.

Använd värnplikten.
Varje frisk ungdom ska under normala omständigheter vara pliktskyldig att under sitt artonde eller nittonde levnadsår tjänstgöra för det svenska samhället i tre månader. Inkludera äldreomsorgen som alternativ. Lön för lumpen är cirka 150kr om dagen. Det blir en lön som motsvarar ungefär studiebidraget på eftergymnasial nivå.
Sådär. Nu har vi integration för utlandsfödda och de som lever i utanförskap. Ungdomar får en stor arbetslivserfarenhet som visar att man klarar att hugga i, att man kan fungera socialt, följa riktlinjer och behandla medmänniskor med respekt. Vi får ett samhälle där man lär ut sympati, om man är immun mot empati, och där man som ung vuxen får lära sig hur det är att bli gammal i verkligheten.
Personalbrist i äldreomsorgen? Ungdomsarbetslösheten är över 18%. Det finns 400 000 ungdomar som fyller 18 varje år.
Dispens för annan anställning, högskolestudier och liknande är såklart något som går att diskutera men det skulle underminera halva grejen. Och man måste ju så klart lämplighetsprövas genom polisen som alltid när man ska jobba inom vården.
Vad har folk för tankar? Jag tror det skulle kunna revolutionera samhället för både unga och gamla.
Uppdutta om du vill främja diskussion kring konceptet.
Neddutta bara om du tycker att det låter som dravel.
Källa: Vikarierar i äldreomsorgen. På sommaren göra den män av pojkar och kvinnor av flickor på två och en halv månad över hela Sverige. De allra flesta pallar tre månader, vissa kommer säga "aldrig mer" men några kommer stanna hela livet. I alla fall om det inte var sån jävla brist på tid hos brukarna som är resultatet av personalbristen (det problemet löser vi med detta)
submitted by Solidarity365 to sweden [link] [comments]


2018.07.31 10:24 kongrosian Tio konkreta anledningar till varför Sverigedemokraterna är ett hot mot Sverige

SARA ABDOLLAHI LEKTA på Facebook:
Har sammanställt tio konkreta anledningar till varför Sverigedemokraterna är ett hot mot Sverige: 1. SD har en konspiratorisk syn på SMHI: de anses ägna sig åt ”tendentiös opinionsbildning med för stort fokus på de värsta framtidsscenarierna”. SD vill därför reducera anslaget med elva miljoner kronor. 2. SD vill förändra i LAS och försvaga anställningstryggheten. 3. SD vill inte stoppa vinster i välfärden och accepterar att välfärdskoncerner tar med sig skattepengarna utomlands. 4. SD samarbetar med andra nationalistiska partier runtom i världen. Som det nordiska samarbetet spm påbörjades 2017 med Sannfinländarna och Dansk Folkeparti. Som att ingå i Alliance for Direct Democracy in Europe i EU-parlamentet, tillsammans med partier såsom tyska Alternative für Deutschland och brittiska United Kingdom Independence Party. 5. SD lovar mer pengar till sjukvård och äldreomsorg, men samtidigt vill SD sänka skatten och kräver att statsbidragen till kommunerna ska minska med 73 miljarder fram till 2020. 6. SD vill sänka abortgränsen och har uttryckligen sagt att kvinnor borde stå vid spisen. 7. SD säger sig stå på de svagas sida: i den retoriken spelar man ut äldre mot invandrare som om invandrare inte också blir gamla, men deras satsningar på skattesänkningar går till den som redan äger mycket. 8. SD kallar sin kultursyn för nationalistisk och vill genom den skapa en "sammanhållning". Om ett parti eller en ideologi lyckas använda kulturen i propagandasyfte kan det påverka ett helt samhälle då man genom konst och kultur effektivt kan styra människors tankar och känslor. Tänk er då att SD har en kultursyn som på pricken ser ut så här, man vill ”utveckla nya datorspel som hämtar inspiration och tillvaratar den nordiska och svenska mytologin”. SD vill också avveckla stödet till Statens världskulturmuseer och minska bidraget till Moderna museet med 20 miljoner då de är emot samtidskonst. 9. SD vill inte att det finns en kommission för jämlik hälsa och har röstat emot förslaget. 10. SD vill ”införa ett poängsystem för invandrare utifrån en rad kriterier som alla bygger på invandrarens möjligheter att på ett effektivt och gott sätt komma in i samhället med liten eller ingen samhällskostnad. Det är alltså möjligt att Sverige, om makthavarna så önskar, genom att ställa högre krav på invandrarna, också minskar samhällets och människors pris för ett ineffektivt mottagande”
submitted by kongrosian to svenskpolitik [link] [comments]


2018.07.28 14:09 Svenska_i_Sverige Det var bättre förr!

Då och då hör man människor hävda att det är ”ganska 1900-tal” att vara emot homoadoptioner, mångkultur, globalisering och annat.
Förutom den tekniska utvecklingen och förbättrad sjukvård har jag svårt att se något som faktiskt blivit bättre.
Mångdubblade övergrepp på kvinnor, utarmade pensionssystem, tonvis med illegala vapen på våra gator, människor som inte ser något hopp för framtiden.
1900-talet var en fantastisk period präglad av utveckling, hopp och förbättringar för de allra flesta.
Så är inte fallet i dag.
Skillnaderna mellan dem som har och dem som inte har är större än på mycket länge och skillnaderna växer.
För kvinnor är situationen katastrofal med stor otrygghet.
Varje våldtäkt är ett misslyckande för vårt samhälle och i de fall de utförs av invandrare ligger skulden oavkortat på de politiker som ligger bakom vår katastrofala invandringspolitik.
Vården hade personal att ta hand om de sjuka och hemtjänsten hade tid att prata med de gamla. Skolan var trygg och resultaten var i internationell toppklass. Vi var inte medlemmar i EU men Sverige hade större export till omvärlden än i dag justerat för BNP.
Inget av det man i dag för fram som skrämselargument för att vi behöver öppna gränser för varor och människor var ett problem när jag var ung. Inget alls.
Tvärtom undrar jag vad många unga människor är så rädda för? Tror de att deras mammor och pappor bodde i grottor? Att de ska få svartvit teve och inte kunna använda Snapchat om vi slutar ta emot människor från tredje världen och det står en tullare vid gränsen igen?
De av oss som faktiskt prövat att leva utan EU och mångkultur och ändå går på de grundlösa argumenten. Har ni inget minne?
(Svegot 28.7)
submitted by Svenska_i_Sverige to DetNyaSverige [link] [comments]


2018.05.27 16:13 Milfshaked Ny sexualbrottslagstiftning - Ett juridiskt perspektiv

Under de senaste dagarna har det varit mycket diskussion kring den nya sexualbrottslagstiftningen. Detta är nog den fråga som jag har sett flest felaktiga svar och kommentarer på någonsin.
Har än inte sett någon från för-sidan utforma ett sammanhängande argument eller visa att de har grundläggande förståelse för lagstiftningen. Många på mot-sidan har korrekt identifierat att det finns kritik mot lagen, men väldigt få lyckas förklara kritiken. Ignoransen har nått den nivå där jag anser att det är värt att förtydliga problematiken i lagstiftningen. Detta kommer att vara ett långt inlägg för de som är intresserade.
De primära källor som kommer att användas i detta inlägg är prop. 2012/13:111 och prop. 2017/18:177. Så om du vill verifiera mina påståenden har du länkar där.
 
 
F.A.Q. - För att svara på de vanligaste frågorna/påståendena
 
Svar: Nej. Den nya lagen kräver inte samtycke. Det ska bara tas särskild hänsyn till samtycke. Se t.ex. sammanfattning av avsnitt 5.3 i prop. 2017/18:177 s. 28-29 eller regeringens motivering på s. 31-32 under rubriken Det bör inte uppställas ett krav i lagen på att frivilligheten kommit till uttryck. Krav på samtycke var endast ett förslag som inte gick igenom.
 
Svar: Nej. Våld eller mostånd har inte varit ett krav för våldtäkt. Däremot så har våld eller motstånd självklart gjort det enklare att bevisa att en våldtäkt har skett, då det lämnar mer bevis. Se t.ex. sammanfattningen på s. 1 av prop. 2012/13:111. Vidare motivering på s. 18-24 såväl som s. 112-113 i samma proposition. Detta var även en del av lagrådets invändningar, se prop 2017/18:177 s. 132.
 
Svar: Nej. Även om man kan föra något slipperyslope-argument eller försöka påstå att det fanns en tanke att göra det/i framtiden göra det, så gör inte den har lagen det. Svårt att egentligen ge en källa på det här då bevisbörda inte riktigt diskuterats alls. Bevisbördan nämns bara två gånger i den senaste propositionen(prop. 2017/18:177 s. 57 och 94) och där påpekas det att åklagaren har fulla bevisbördan.
 
Svar: Nej. Har verkligen ingen aning var denna missuppfattning kommer ifrån. Tvärtom så är lagen farligt otydlig. Bland den största kritiken mot den här lagen är att den inte är tydligt utformad. Se prop. 2017/18:177 s. 20-21, 29-30, 46, 130-132.
 
Svar: Nej. Tvärtom har mycket av kritiken till lagen varit att den riskerar att lägga mer fokus på offret. Se t.ex. prop. 2012/13:111 s. 22, prop 2017:18:177 s. 20 och 131.
 
 
Vad handlar lagen om?
Med de vanligaste frågorna ur vägen är det dags att gå in på detaljer. Vad handlar lagen egentligen om. Lagen innehåller flera olika förslag, vissa mindre kontroversiella, andra mer kontroversiella och vissa som inte gick igenom.
Till de som inte gick igenom var frågan om man borde ändra våldtäktsdefinitionen då det ger en missvisande bild av att våld krävs, vilket inte stämmer och om man borde se över samlagsdefinitionen.
Till de mindre kontroversiella ändringarna hör bättre stöd till målsägande och vissa skärpta straffskalor, något som jag tror att alla kan hålla med om.
 
Så vilka var de kontroversiella ändringarna? De kan sammanfattas till 2 punkter.
 
 
Gränsdragning till en straffbar gärning och staffansvar
Den gamla lagstiftningen hade som utgångspunkt är varje människas rätt till personlig och sexuell integritet och sexuellt självbestämmande. Lagstiftningen byggdes på frivillighet genom omständigheter vars förekomst innebar att frivillighet inte fanns. Den nya lagstiftningen bygger istället på en grundrekvisit om frivillighet där ett uttryck av frivillighet ska särskilt beaktas. (se exempelvis prop. 2017/18:177 s. 130)
Detta är problematiskt av flera orsaker. För att förstå varför krävs det först förståelse för en grundsten inom det moderna västerländska rättssystemet. Det är en mänsklig rättighet såväl som en rättslig grundpelare att alla lagar måste innehålla förutsägbarhet. En lag som inte är tillräckligt förutsägbar strider mot mänskliga rättigheter såväl som grundlag och får inte tillämpas. Bevisbördan som de flesta vet ligger på personen som anklagar någon annan för ett brott. Den negativa smällen av en otydlig och oförutsägbar lagstiftning faller därför på offret som anklagar någon annan för brott.
Den nya lagstiftningen har tungt kritiserats för att inte uppfylla kraven på tydlighet och förutsägbarhet. Invändningarna mot otydlighet är så många att jag väljer att punktera det för lättare överskådlighet.
(samtliga sidhänvisningar i dessa punkter hänvisar till prop. 2017/18:177)
TL:DR: I överlag så finns det en katastrofal mängd fel i denna förändring men det värsta av allt, väldigt få, om ens några, vinster. Förändringen riskerar att leda till att det kommer bli mycket svårare att döma folk för våldtäkt på grund av otydligheten i bestämmelsen. Detta då bestämmelsen riskerar att strida mot grundlag och mänskliga rättigheter.
 
 
Införandet av oaktsam våldtäkt
Detta är något mindre kontroversiellt. Men i grund och botten så ska man nu kunna dömas utan uppsåt, utan bara av oaktsamhet. Kritiken går att läsas på sidan 45-46 såväl som i lagrådets yttrande på 130-132 i prop. 2017/18:177.
Denna fråga är mycket mer nyanserad, men kritiken kan brytas ner i tre punkter. Den första punkten är att införa denna reglering tillsammans med ovan nämnda förändring skapar väldigt stora problem. De flesta instanser är positiva till oaktsamhetsregleringen, men menar att det är katastrofalt att införa den samtidigt som man förändrar grundrekvisiten till våldtäkt.
Den andra frågan är var gränsen till oaktsamhet ska gå. Många av remissinstanserna tycker att det bör begränsas till grov oaktsamhet. Detta är något som regeringen också lyssnade på.
Tredje punkten är likt förra ändringen, tydligheten. Enormt mycket kritik riktas mot tydligheten av förslaget och problemen är egentligen densamma som jag berörde i den tidigare ändringen. Här bör det noteras att regeringen faktiskt fixade till en del av otydlighetsproblemen i denna del, men absolut inte allt.
I överlag så är denna ändring mycket mindre kontroversiell än den tidigare och det finns mindre att tillägga.
 
 
Bristen av motivering
Lagförslaget i de berörda delarna löser inga problem. Alla dessa nackdelar bidrar inte till någonting positivt. Det finns inget rättsligt behov av denna förändring. I grund och botten är det bara PR för regeringen inför valet. Tyvärr kommer denna PR katastrofalt skada våldtäktsoffer.
 
 
Lagstiftningen
Enorm kritik kan riktas mot själv lagstiftningsprocessen. Oavsett vad du tycker om lagstiftning i sig är en regering som bedriver populistisk lagstiftning på detta sätt inte lämplig i regeringsmakten. Man har använt halvsanning och direkt lögner i media för att måla upp en bild av lagstiftningen på samma gång som man ignorerar alla sakkunniga.
Detta är ett katastrofalt exempel av en dysfunktionell regering. Tyvärr saknar vi i Sverige metoder för att hålla regeringen ansvarig så de kommer komma undan med det. Inte ens är vår journalistkår objektiv nog att kritisera regeringen.
 
 
Sammanfattning
Även om väldigt mycket kritik av lagstiftningen varit dåligt motiverad, så finns det enormt mycket legitim kritik. Framförallt finns det en brist av fördelar med lagstiftningen och behovet är icke-existerande. Riskerna är stora för framtida våldtäktsoffer och allt bara för att fiska röster inför valet. Lagstiftningsprocessen i sig är en helt separat gigantisk fråga. Regeringens ignorerande av mänskliga rättigheter, grundlagen och rättssystemet skapar ett skrämmande praxis för framtiden.
Ställ gärna egna frågor och tankar eller om ni tycker att någonting här är fel så är det bara att nämna det.
submitted by Milfshaked to svenskpolitik [link] [comments]


2018.03.01 16:23 Alajv3 M187 - Om kvinnor och barn i samband med flyktingmottagande

Förslag till iksdagsbeslut
Iksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om
Motivering
Den senaste tiden så har Sverige tagit emot färre flyktingar. Då borde vi prioritera de som far mest illa ut under krig; kvinnor och barn. Män kan söka skydd i närliggande länder, men för kvinnor och barn är det oftast inte lika lätt då våldtäkt, sexuella trakasserier, slaveri och mycket mer sker i dessa länder. Även om andelen flyktingar som Sverige tar emot i nuläget är relativt liten, så vill vi gärna uppmuntra att kvinnor och barn prioriteras över vuxna män.
Signerad
Moderaterna
Detta är en motion inlämnad av Moderaterna. Denna version av ärendet avslutas den 6 mars 2018 varefter den går till votering i /plenisalen, återkallas av inlämnaren, eller presenteras i en ny omarbetad version

På grund utav en talmansmiss är den gamla tråden låst. Klicka här för att läsa debatten som fördes där.

submitted by Alajv3 to iksdagen [link] [comments]


2018.03.01 16:21 Alajv3 M186 - Om syntetiska nät under urogynekologisk kirurgi

Förslag till iksdagsbeslut
Iksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om
Motivering
Under de senaste åren har många dödsfall orsakats av användningen av syntetiska nät under urogynekologisk kirurgi eller så kallade 'nätimplantat'. Dessa nät har används för att behandla skador som har skett efter förlossning. Tyvärr så skapar näten ofta kronisk smärta och ibland orsakar näten även död. Kvinnor som blir behandlade med nätimplantat blir inte tillsagda om riskerna. Eftersom andra länder har börjat förbjuda nätimplantat så yrkar vi att Sverige gör detsamma så att inga fler kvinnor behöver lida på grund av detta onödiga ingrepp.
Signerad
Moderaterna
Detta är en motion inlämnad av Moderaterna. Denna version av ärendet avslutas den 4 mars 2018 varefter den går till votering i /plenisalen, återkallas av inlämnaren, eller presenteras i en ny omarbetad version

På grund utav en talmansmiss är den gamla tråden låst. Klicka här för att läsa debatten som fördes där.

submitted by Alajv3 to iksdagen [link] [comments]


2017.04.23 19:47 Torsten1999 En dag i Henrik Arnstads liv av Jens Ganman

EN DAG I HENRIKS LIV
06.00 Vaknar i trädkojan, hänger på mig pilbågen och kogret, klättrar ner för repstegen och släpper ut ett ekande jubelskri över nejden; ”SIC SEMPER TYRANNIS!”.
En flock fåglar lyfter och flyger bort. ……………………………..
06.01 Siktar flera potentiella fascister nere vid von Döbelns minnessten. Beskjuter dem med enastående träffsäkerhet, men upptäcker att det är några säckar med löv som en av parkarbetarna lämnat kvar... ……………………………..
06.10 Sänder ut dagens första tweet och njuter av hur alla rasister i Sverige stelnar till när de nås av den: "FRÅN RYMDEN SYNS INGA GRÄNSER”.

JUSTBLEWYOURMIND, #THINKINGOUTSIDETHEBOX

……………………………..
06.11 Dagens andra tweet: "TÄNKVÄRD DN-LEDARE AV WOLODARSKI”:
”Sverigedemokraterna ett anagram för "overtaking me readers” + ”regime overtakers and” +”overtaker’s mind agree”…
(Avslöjade. Igen.)
…………………………….
07.00 Sadlar på Rocinante och rider in i staden med lansen stadigt fastklämd under armen och kastrull på huvudet; rider fram majestätiskt på motorvägen medan jag lyssnar på ekonyheterna i telefonen.
Nyhetsuppläsaren låter upprörd:
”En galning färdas just nu mot körriktningen strax söder om Karlbergstunneln!!! Allmänheten varnas!”
”En...?” tänker jag triumferande. ”Jag ser flera hundra…” ……………………………..
08.00 Möte på Rosenbad med Stefan.
Stefan lyssnar hänfört när jag ritar upp fiendens senaste landvinningar på den upphängda Sverigekartan och markerar deras befästningar med svarta svastikor.
”Goa professorn…”, krusar han underdånigt, ”...aldrig hade ja välan kunnat ana att dä fanns SÅ möcke fascister där ute!”
Han snor sina grova arbetarhänder runt varandra och betraktar mig med orolig, skelande blick.
”Har du sett World War Z?” säger jag bistert och kikar ut genom den nerdragna persiennen.
”Näe!” säger Stefan och ser med ens mycket rädd ut.
……………………………..
09.00 Talar på Södertörns folkhögskola inför fullsatt aula:
”Allas lika värde är det enda rättesnöre ni behöver ha!” dånar jag med min sensuella men samtidigt maskulina och respektingivande Stentorsröst.
”ALLA är lika mycket värda – UTOM Sverigedemokratrena och deras väljare! Dessa två miljoner människor måste fördrivas ur Edens Lustgård! Dessa kan ni utan samvetskval halshugga och lemlästa! Deras vänner kan ni förfölja och förnedra! Deras barn kan ni kasta till vargarna! Deras huvuden kan ni använda som fotbollar och sparka nerför Kåkbrinken hela vägen ner till Centralbron! Sverigedemokratrena är ett hot långt större än Islamiska Staten och Ebola tillsammans! RING UT DET ONDA! RING IN DEN TUSENÅRA FÖRFÖLJELSENS TIDEVARV!!!”
Succé. ……………………………..
09.30 Kollar blocket. Kille i Kramfors säljer klassisk Batmobil-replika för 150 000 pix. Funderar på att slå till. Behövs bara några smärre modifieringar och sen… na-na-na-na-na-na-na-na… na-na-na-na-na-na-na-na... Aaaarnstad!
…………………………….
10.00 Brunch. Nedlägger kronhjort i Vitbergsparken (1 skott), flår djuret på sten bakom Sofia kyrka och grillar det över öppen eld.
……………………………..
10.10 Gör 250 sit-ups. Skuggboxas.
……………………………..
10.15 Tweetar ut påminnelse om Förintelsen och Hitler.
…………………………….
10.16 Tweetar ut hyllning till Hamas frihetskamp.

NEVERFORGET, #REMEMBERYASSERARAFAT

……………………………..
11.00 Blir intervjuad av Tro & Politik. De frågar hur jag kan vara så stark och modig och jag parafraserar Bamse:
”Den som är stark måste också vara paranoid.”
……………………………..
11.30 Crawlar 25 eleganta längder i stora bassängen på Eriksdalsbadet; ett magnifikt exemplar i vatten som på torra land. Kvinnor (såväl som män) stirrar imponerat/avundsjukt. Torkar mig omsorgsfullt framför några äldre damer som rodnar och tittar bort.
……………………………..
11.55 Praktikant () från Ekot ringer och frågar om jag anser att rasism är en ”svensk uppfinning”.
Svarar att det är det givetvis.
”Hur ser du då på rasismen mellan exempelvis kurder och turkar i förorten? Eller att 'Mein Kampf' fortfarande säljer bra i Mellanöstern?"
Lägger på.
Idiot.
……………………………..
12.00 Ironisk lunch på Sturehof med Ulf, Antjé, Malena, Mattias, Mark & Jonas, Schyffert, Oisin, Big Daddy Virtanen och Kjelle.
Schyffert har låtit trycka upp superironiska t-shirtar med texten ”JUDEN RAUS!”.
Vi skrattar gott åt hur detta kommer att ställa till det i huvudet på alla rassar och SvD-anställda.
Psyche!

JOINTHERESISTANCE, #GOODGUYSINC, #ISRAELSTOLETHEHOLYLAND

……………………………..
13.00 Talar i plenisalen, inbjuden av socialdemokratiska riksdagsgruppen.
SD hukar förskräckt när jag låter min isblå bannstråleblick svepa över bänkraderna (ni som sett ”Mars Attacks!” vet vad jag menar); lukten av bränt rasistkött fyller näsborrarna. Tänker på hur det påstås att Hitler ejakulerade i byxorna under såna här tal.
Kommer.
……………………………..
14.30 Föreläsning inför SSU på Bommersvik.
Talar salvelsefullt om Förintelsen. Berättar om koncentrationslägren. Många gråter öppet när jag berättar att det finns satiriker som skämtar om detta. Ungdomarna skakar på huvudet i äckel och avsmak.
”Satir borde förbjudas!” ropar en man som ser precis ut som Anders Lindberg, fast med solglasögon och lösskägg. ”Läs Lindberg i Aftonbladet! Han är bra! Briljant!"
Jag nickar allvarligt och visar noggrant hur man gjorde ”heil-”tecknet i Hitler-Tyskland. Jag lär studenterna att aldrig ALDRIG heila. Under några omständigheter.
Får bara göras av dem som är utbildade. Står kvar i den posen länge, länge för att låta allt sjunka in… dödstyst i föreläsningssalen… STARKT!!!!
…………………………….
15.30 Åker ut till Skarpnäck och bunkern för att fylla på förråd.
Lyssnar på "Bad Moon Rising” hela vägen dit. Har stigande känsla av att jag kommer att spela en viktig roll i den kommande showdownen mellan gott och ont.
Lite som Frodo.
Eller Luke Skylwalker.
……………………………..
15.31 Tweetar ut en påminnelse om Ölkällarkuppen, Kristallnacht och Institut für Sexualwissenschaft. Folk måste få veta!!!
………………………………
15.32 Hyllaretweetar Malenas grej om att inga palestinska flyktingbarn ska kränkas med påtvingade historiekunskaper i skolan.

RESPECTCULTURALDIFFERENCIES, #USA=GREATSATAN, #FALSEFLAG

………………………………
15.33 Staplar konserver med vita bönor där ute i bunkern + checkar luftfilter och smörjer knän och armbågar på min RealDoll ”Paula”.
Hon ler okynnigt.
(...måste komma ihåg att disciplinera henne innan jag rider in till stan igen).
Sorterar några gamla årgångar av Der Stürmer, bläddrar fascinerat i dem… tänker att det är bra att nån som jag äger dem istället för nån som skulle kunna ryckas med av de fantastiska teckningarna och den eleganta layouten… Philipp Rupprecht var verkligen skicklig med pennan… ond!!… men skicklig… och Streichmans ledare ÄR stringenta… vansinniga!!… men stringenta…
……………………………..
15.34 Näbbgädda från Studio 1 ringer och frågar varför jag inte fördömetweetar om socialdemokraternas och miljöpartiets drakoniska, nya asylpolitik. Lägger på.
Idiot.
……………………………..
15.35 Dan Eliasson ringer och frågar om jag kan invigningstala vid nästa veckas manifestation för "Rätt Tänk" på Sergels Torg.
Det blir öppen eld, grillning och så kan folk passa på att göra sig av med böcker och tidningar som spelat ut sin roll.
Strömstedt spelar akustiskt.

BÜCHERVERBRENNUNG, #KOD˚451

……………………………..
15.45 Bråk med Sakine Madon, Mona Walter, Zeliha Dagli och Alice Teodorescu på twitter; jag kallar dem för vad de är: vita, priviligierade CIS-kvinnor som fått allt om bakfoten; det påstådda ”kvinnoförtrycket” i förorten luktar Timbro-nazism lång väg.

CALLINGASPADEASPADE, #ONKELTOM, #LOVETHECOMMUNISTMANIFESTO

……………………………..
15.46 Oisin, Poohl och Lindberg sluter upp på min sida; lägger ut bilder på sig själva i hijab; jag känner hur tårar av rörelse bränner bakom ögonlocken.

NEVERFORGETROSAPARKS!!!!!!!!!!!!!!!!, #FREENELSONMANDELA!!!!!!!!!!!!!!!!,#BYTHEPOWEROFGRABTHAR’SHAMMER!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

…………………………….
16.00 Scannar E-Bay.
Lägger bud på sex gamla SS-hjälmar, ett originaltryck av ”Die Führer und Die Jugend + två stora flaggor + en låda MP44 Sturmgewehr.
(såna klenoder får inte falla i orätta händer - bättre att nån som verkligen kan hantera ondskan äger dem!)
……………………………..
17.00 Umgås med min adept Muhammed i ”My Black Friend”-projektet.
Pilbågsskytte på Gärdet + kulglass.
Råder honom att byta namn - ”Muhammed” är ett typisk, trött stereotyp som används när rassar och mindre begåvade satiriker behöver en rasifierad kropp att göra narr av.
Föreslår nåt mer neutralt som Hank… Henk… Henry… nånting ditåt...
Nåt som är både maskulint och ödmjukt på en och samma gång.

MYBLACKFRIEND, #BLACKMASCOTS, #HEARTOFDARKNESS, #COLONELKURTZKEEPINGWATCH

…………………………….
18.00 Middag med Anders Danielsson.
Jag och Anders är rörande överens om att SD är det värsta som nånsin hänt; den får kommunismens illdåd i Sovjet, Kina, Kuba, Kongo, Albanian, Afghanistan, Vietnam, Laos, Kambodja, Nordkorea, Angola, Jugoslavien och Pajala att förblekna.
”Vad vi behöver i det här landet”, säger Danielsson och lutar sig fram med en tandpetare nonchalant instucken i mungipan, ”är en specialpolis som lyder direkt under mig… jag ska prata med Dan och fixa så att du får ett eget specialkommando – The Red Longbows… vad säger du om det?"
Kommer.
…………………………….
19.00 Föreläser om Förintelsen hos Tro & Solidaritet.
Jubelstämning.
Folk hyllar mig förbehållslöst; står upp i bänkarna och skriker:
"ROPEN SKALLA - GODHET ÅT ALLA!"
Bjerled delar ut tapperhetsmedalj efteråt och jag känner hur jag sväller av stolthet. Sväller och sväller tills jag närmar mig moralisk klimax...
Det är en ny tid nu.
Det känns i luften.
Eller som Björn Wiman skrev i DN i höstas när 400 000 miljöpartistiska väljare solidariskt öppnade sina hem för en flykting var och flykting-”krisen” därmed löstes i ett nafs:
”Jag skönjer konturerna av en ny folkrörelse.”
Indeed, Björn, indeed...
……………………………..
20.00 Föreläser för Expos personal.
Berättar om Förintelsen. De nickar - som jag upplever det - artigt, men sneglar hela tiden på sina klockor. Mona Sahlin den enda som visar verkligt intresse.
Hon kommer fram efteråt och slår armarna om mig; gråter öppet:
”Du är så modig, Henrik!”

BRAVEHEART, #SIMPLYTHEBEST

…………………………….
21.00 Hinner ÄNTLIGEN se nya Star Wars-filmen!
Får gåshud under scenen med Rymdimperiet där alla soldaterna heilar inför Kylo Ren.
I övrigt alla rätt: stark, kvinnlig huvudperson, svart sidekick, heterosexuella CIS-mannen dör… (saknade bara en tydlig transgenderkaraktär… eller är det Chewie? All this time!!?)
(...kan f.ö se mig själv i rollen som Poe Dameron…)
(...bara en tidsfråga innan Hollywood upptäcker mina rugged good looks och inser jag att jag är en natural... precis som Vinnie Jones…)

THELIFEANDTIMESOFHENRIKARNSTAD

………………………………
22.00 Patrullerar Plattan med min nya long bow.
Rasisterna flyr i panik när de ser mig. Poliserna hälsar respektfullt. Jag nickar avmätt – vet att de är rassar allihopa. En av dem har sminkat sig (faktiskt väldigt skickligt) i blackface. Ser helt äkta ut.
(mental note: kan vara Makode Linde och en av hans ”installationer - tweetar ut varning till andra goda anti-rasister” #SKÄRINTEITÅRTAN, #MAGICNEGROE)
……………………………….
23.00 Twitterbråk med Makode Linde som hävdar att han aldrig patrullerat Plattan i blackface och polisuniform, kallar mig ”sinnessjuk tomte”. Jag svarar att han borde fundera på varför han går SD:s ärenden. Mer förolämpningar: ”groteska idiot”, ”foliehatt”, ”negativ IQ”… m.m, m.m.
Jag ler enigmatiskt på min sida twittret, vänder andra kinden till.

HENRIKISTHENIGGEROFTHEWORLD, #IHAVEADREAM, #DOTHERIGHTTHING

………………………………..
23.59 Tillbaka i trädkojan. Buktar och gör regelbundna avhopp på vägen dit för att förvilla ev. förföljare.
Bäddar mysigt med sovsäck och några värmeljus. Läser klart ”Biggles och den Mystiska Ön" i skenet från ljusen. Bra dag! Fått mycket gjort. Strax under 200 tweets men klart godkänt. Rassarna tvingas tillbaka. Centimeter för centimeter.
Twittrar ut: "HENRIK DUFVA, SLÄPPER INGEN JÄVEL ÖVER BRON!!!!”.
………………………………..
00.01 Arpi replikerar och frågar om jag menar ”Öresundsbron”. Viktigpetter.
Nazist.
………………………………..
00.02 Raderar min sista tweet (även solen har sina fläckar). Somnar.
Drömmer att jag är Aragorn och att orcherna/SD kommer. Driver dem tillbaka med ett regn av pilar… kommer mjukt… kramar pilbågen...
submitted by Torsten1999 to sweden [link] [comments]


2016.05.24 16:02 JonathanRL En Flygkadetts resa till USA 1953

Denna text är en sammanslagning av den berättelse som berättas av "VarJag" på forumet Skalman i den här tråden.. Orginalet är spritt över flera sidor och kan vara lite knepigt att följa, således copy-pastar jag istället för att länka. Mycket nöje!
 
USA's 'Civil Air Patrol' (CAP) hade ett utväxlingsprogram kallat IACE (International Air Cadet Exchange) Program med i stort sett alla länder i Västeuropa. Europeiska ungdomar inbjöds till USA medan amerikanska tillhörande CAP fick besöka europeiska länder i tre veckor. Den svenska organisationen kallades Flygpojkarna och var en del av Flygvapnets rekryteringsprogram kan man säga. Varjagen uttogs (i hård konkurrens!) till den grupp av fem - som fick besöka USA 1953.
Det var upplagt så att varje nationsgrupp fick en 'värdstat' - våran var Syddakota. Det blev tre fantastiska veckor med massvis med flygning, parties och sightseeing. USA 1953 - jämfört med lilla Luleå, ja Sverige...var som en trollerilåda! Alla resor, utom lokala, skedde med MATS (Military Air Transport Service), en del av USAF. Logeringen, allt från USAF-baser till hotell och privat inackordering i familjer. New York var slutstationen i USA på hemresan - och det var där Utrikesminister Dulles fann tid för ett 'pep-talk' till de blivande flygarna.
 
Detta var en oerhörd upplevelse för en ung grabb 1953 - Kalla Kriget blev varmare och Koreakriget rasade. Så jag kan spinna vidare med några poster till för de som är intresserade..... Efter en vecka på F 8 där vi utrustades med FV-uniformer, trimmades till, lärde oss 'vända klack', putsa skor och raka oss dagligen randades äntligen Den Stora Dagen. Dessförinnan var det klappjakt på amerikanska dollars! Det var nämligen stenhårda valutarestriktioner - US $ var hårdvaluta och kunde inte köpas 'över disk'. Vad jag minns, tilldelades alla fem Flygpojkarna den furstliga summan av tjugo dollars ($20) var :roll: . Men alla 'kände ju någon' som hade en eller några amerikanska dollars undanstoppade i byrålådorna....En stockholmsbekant till min mor, gav mig omkring $40 men, med reservationen att jag måste köpa en 'amerikansk plastkortlek' till honom och ta med den hem. (dom fanns inte i Sverige vid den tiden...) En jazzintresserad Luleåbo skildes från $6 med instruktionen att köpa Gerry Mulligans sista plattor...o.s.v. Allteftersom dollarförrådet växte - blev 'shoppinglistan' längre. Det var helt enkelt så 1953 att det fanns massvis med eftertraktade varor i USA - som helt enkelt inte var tillgängliga i Sverige men alla ville ha dem.....
 
Den Stora Dagen - och Bulltofta. En MATS C-47 äntrades, glänsande aluminium på utsidorna - matt olivgrön inuti. Den hade inga säten - utan stansade 'soffor' a la fallskärmsjägare - längs kroppssidorna med ett litet 'dasshål' för varje röv. Vi hade med två gruppledare, en kapten från F8 och en löjtnant från F11 som höll oss i tukt och Herrans Förmaning. Och herregud, kaptenen var influgen på J 29 och löjtnanten hade massvis med 'timmar' på S 31 Spitfire - vi betraktade dem som Gudar!
Färden, gick till Fornebu i Oslo, där tidig lunch och den norska gruppen - likaledes fem 'cadets' och två officerare väntade. Sen bar det av till Rhein-Main Air Force Base i Västtyskland. C-47:an var ju ett amerikanskt militärflygplan - och vi flög mycket lågt jämfört med vad man gör idag. Till vår förtjusning - gick flygningen över Hamburg på bara omkring 800 meters höjd. Förstörelsen, bombruinerna - var helt enkelt otrolig. (jag gissade långt senare - att den delen inte var en tillfällighet) Landning på Rhein-Main AFB - och ögonfröjd för oss Flygpojkar. Basen var enorm.....innan utrullningen var slut hade vi redan 'spottat' B-29:or, F-86 Sabres, F-80's - C-82:or - ögonen rullade på oss av att verkligen s e dessa flygplan som vi bara upplevt på bilder.
 
Övernattning i 'Nissen-huts' - och uppenbarelsen! PX - som betyder Post Exchange......Ett veritabelt varuhus på flygbasen där allting kostade bråkdelar av vad det gjorde i 'allmänna marknaden'. Men var enbart för amerikansk militärpersonal. Och Oss!!!
US Air Force bjöd på sightseeing med bussar i Frankfurt am Main. Staden var fortfarande svårt bombskadad och vi frapperades av hur det hade växt upp hela träd i bombruinernas grushögar. Besök på Zoo m.m. men Frankfurt verkade smutsigt, trött och slitet. Maten i mässhallarna blev en upplevelse för oss - den serverades på stansade rostfria stålbrickor med sex olika 'fack' för olika rätter. Mässpersonalen var alla 'afroamerikaner' och portionerna var enormt tilltagna....inte minst de obligatoriska stekta äggen, dom lades upp ända tills man tog undan brickan :D, men vi noterade det amerikanska slöseriet - de flesta yankees tycktes bara äta mindre än hälften - resten tömdes i sophinkarna utan krus :roll: Man gissar att gödsvinen i Frankfurttrakten snabbt blev feta på de kopiösa matresterna......
 
Japp så blev det då dags för Atlantflygningen - med MATS DC-6:a, riktiga stolar och säkerhetsbälten. Start på e.m. och mot USAF-basen på Azorerna. Dit vid anlände mitt i natten och - det regnade. Språngmarsch mot adminbyggnaden men vi blev alla ordentligt blöta innan vi nådde dit. Givetvis - serverades 'frukost' trots småtimmarna, samma brickor och samma mat som på Rhein-Main! Vi lärde snabbt att amerikanska flygvapnet tydligen bara hade en mycket begränsad matsedel - och att den åts likadan över hela världen...i Tyskland, USA, Japan, Okinawa - precis detsamma. Några kulinariska äventyr, av 'lokal' karaktär - tilltalade tydligen inte dessa amerikaner 8-) Starten i mörker blev av hängglidar-kasta sig ut -typ......fältet låg på en bergsplatå för jag uppfattade att planet rusade över en 'kant' -sen var det hundratals meter ned till havet.
 
Destinationen - var Andrews Air Force Base utanför Washington. Hettan slog emot oss som en vägg! Den fuktiga hetta som är typisk för atlantkustens högsommar och minst av allt lämpad för Flygvapnets korderoj-byxor, präktiga varma blåskjortor med lång ärm och knäppt i halsen med svart slips :roll:. Efter bara minuter - badade vi i svett. Mottagningskommitén för oss svenskars del var Flygattachén och Biträdande Flygattachén i Washington - som bägge var iklädda oklanderliga lätta amerikanska khaki-byxor och skjortor med kort ärm - OKNÄPPTA i halsen...... Vår kapten och löjtnant bara stirrade - om mumlade något om att 'den modellen hade knappast godkänts i Flygstaben....' Det enda som var 'svenskt' var mössorna och axelklaffar med svensk gradbeteckning. Det blev presentation med ställningssteg, handskakning och honnörer.....Flygattachen, en överste skulle senare bli rätt väl känd. Han hette Stig Wennerström :) Så man rörde sig i 'de bästa kretsar'.
 
OK - Andrews AFB och en större Nissen-barack - denna var försedd med ett par sergeanter som inte verkade upplagda för skämt och upptåg :roll: 'Lights out at ten!' lydde ordern... Och den amerikanska trollerilådan.....Coca Cola-automater, luftkonditionering, television - allt grejor som vi aldrig sett i Sverige. Isté, iskaffe - var få tag på växelpengar att prova allt detta överflöd!?
När man ville sträcka på benen hann man bara gå några meter innan en bil eller jeep bromsade upp och erbjöd lift...amerikanerna var antagligen lika nyfikna på oss utlänningar som vi var på dom.
Ögonfröjd i luften, på en närbelägen bana (det fanns massor av banor) höll ett stort gäng Grumman 'Hellcats' på med vad vi fattade var landningsövningar på hangarfartyg; om dom överskjöt 'märket' med mera än 25 meter - drog dom på och gick om.
Washington DC! Sightseeing i bussar....Lincoln Memorial, Jefferson Memorial, Vita Huset (man fick inte gå in), Capitol (man fick gå in) och klättring av alla trappstegen i Washington Monument - det var tungt! Plus mycket mera som jag glömt. Amerikanerna höll ett rasande tempo och vi var dödströtta på kvällarna. Vår gruppledare hade till slut kapitulerat inför värmen och vi tilläts lägga av våra präktiga Flygvapenskjortor och slipsar, och uppträda i regelvidriga vita skjortor med upprullad ärm och utan slips - tack kapten T.!
 
En dag var det flygning :D Ngn flygklubb hade ställt upp med ett par dussin sportflygplan som reläade igenom ett par hundra killar med ngn kvart var i luften. Typfloran var stor - MINST ville man flyga med en Stinson som lastade 6-7 pax på en gång, MEST ville man upp i en av de Stearman PT-17 som deltog i cirkusen. Jag - hade turen att 'få' en Ercoupe, en tvåsitsare där man åkte cabriolet s.a.s. Vi kallades ju 'air cadets' - och piloten tog tydligen för givet att jag kunde flyga 8O så vi hann bara upp på ett par hundra meter när han sa 'you take over'... Det blev Varjags första flyglektion - en försiktig sådan speciellt med så intensiv trafik runtomkring.
Ercoupe'n var känd för att vara 'spinnsäker' d.v.s. mycket svår att få i spinn och över motorbullret frågade jag piloten om detta. 'You try it!' Jag bleknade - 'no you try it' Killen höjde nosen i 45 grader, drog av gasen och släppte ratten (fpl hade rattstyrning) - och sannerligen, Ercoupe'n sänkte snällt nosen utan minsta spinntends - ett mycket stabilt flygplan.
 
Vår kapten och löjtnant hade mumlat lite om frånvaron av trafikledning och dålig trafikdisciplin och efter att jag kommit tillbaka till terra firma, inträffade den enda allvarliga på hela resan.....En Stinson var nära sättning - när en Stearman vars pilot inte kunde se Stinsonplanet under sina stora undervingar - kom snuddande nära att 'landa' på Stinson vinge 8O Det var bara ngn meter som skilde planen åt - när Stearmanpiloten såg planet under honom - drog på fullvarv och klarade skivan.....Det - var nära ögat!
Och den dagen, var den 27:e juli 1953. För på kvällen kom President Eisenhower på TV och meddelade att vapenstillestånd slutits i Panmunjon och Koreakriget var över.
 
Exit Washington....i en C-47 med riktiga stolar, tre mans besättning och skriver och säger sju (7) passagerare! Vi hade hela flygplanet till oss själva! 8O Det kallar jag VIP-behandling....C-47:orna (civila DC-3) kallades ju Dakota under kriget och det passade ju bra när man skall flyga till Syd Dakota.
Denna kom att bli den mest minnesrika flygningen i mitt liv. Efter att vi nått cruising-höjden (låååg - kanske 1000 meter, fpl hade ingen tryckcabin eller syrgas - vilket ger utomordentlig marksikt) blev atmosfären ombord ytterst informell. Killarna i cockpit kom akteröver med mat i små kartonger.... med stekt kall kyckling, sallader och apelsin- och tomatjuice. Det var första gången jag sett eller smakat tomatjuice - något som jag verkligen gillade och som sitter i än. Dom ville 'snacka' och då planet saknade autopilot erbjöds frikostigt sittning i högerstolen där framme 8-) Vi fem flygpojkar fick var sitt halvtimmespass 'vid spakarna' (egentligen halvratt) medan vi mullrade fram över USA's prärier. Speciellt minns jag flygningen över södra delen av Lake Michigan och Chicago och de följande, nästan oändliga vetefälten i Iowa. Vädret var finfint och stämningen mycket hög. Speciellt imponerade blev vi när vi fick förklarat för oss att detta med 7pax i ett egen flygplan, inte var något misstag; 'Vi och flygplanet står till ert förfogande under hela eran vistelse i Syd Dakota' 8O När amerikanarna lägger på gästfrihet baxnar man. Di rika di kan.....
 
Resans mål var Sioux Falls, den största staden i Syd Dakota nära gränsen till Minnesota.
När 'kaparen' meddelade att vi hade en halvtimme kvar dit (det var en c:a sex timmars flygning) ruskades plötsligt vårt flygplan om av våldsamma okända krafter och jag uppfattade något som blixtrade förbi mitt fönster på väg nedåt....
Vi hade fått eskort!
Ett par aluminiumglänsande Mustanger (North American P-51D) - hade 'buzzat' oss och kom nu tillbaka upp - bara för att inta position vid vardera vingspetsen av C-47:an...dom hade halv flaps ute för att komma ned till vår blygsamma flygfart minns jag och tuffingarna i Mustangerna vinkade vänligt.
Det stod SD * ANG på kroppssidorna, 'aha sa vi - ANG är naturligtvis för mustANG' - men det var fel. Det betydde South Dakota Air National Guard och något pampigare mottagande till Syd Dakota kunde vi knappast tänka oss.
OK - Sioux Falls, 60 tusen själar och en mera 'hanterlig' stad för oss lantisar. Mottagningen på flygplatsen kaotisk - fotoblixtar, presentationer, snurrande filmkameror....i hårt tempo och bil till en TV-studio, 'ni skall vara med på TV-nyheterna i kväll'! Skyltfloran var bedövande - reklam, reklam överallt - man såg knappast stan för alla billboards :roll:
 
Snabb dusch, rakning och ombyte innan det bar iväg till Minnehaha Country Club för galamiddag med Civil Air Patrol..... 'Minnehaha' var siouxspråk - och betydde 'Skrattande vattnet'; ha ha-biten var i alla fall lättfattad :D Storartad middag, med tal, musik, dans - och flickor! Dansen - var mest den då populära 'reelen' - en irländsk skuttdans som var oss helt obekant. Vi - kunde bara foxtrot och vals förstås och gjorde vårt bästa med tjejerna. Som var en uppenbarelse.....I kläder och make-up vars elegans saknade motstycke bland svenska tonåringar...faktum var att flickorna såg mycket äldre ut än de var i sådan stass och jag blev förvånad höra att dom var tonåringar som jag själv. 'The Country Club' vaär en amerikansk institution - och representerar noblessen och Minnehaha var en ganska luxuös sådan som imponerade oerhört på oss. Något annat som inte imponerade - var antalet berusade kvinnor..... I motbokens Sverige var detta något nästan okänt - här drack fruntimmerna Dry Martinis och Highballs som vatten och stumlade och tog snedsteg och sluddrade på målet utan ringaste skam.....Vi svenskar blev uppbjudna till dans av flera av dessa ginlampor - men fungerade mest som stagmaster i hångelhas på samlags avstånd :roll: Alkohol serverades vi inte - vi var underåriga liksom de amerikansk tonsårsflickorna, 'spritåldern' var strängt satt vid 21 år!
 
En annan 'första' - var Bingo, ett spel vi aldrig hört talas om. Fick bingobrickor gratis förstås - och virrig förklaring av reglerna. När jag i en omgång tyckte att jag fått kombinationen rätt - sade jag Bingo! Det blev åskliknande applåder....Men jäntan som satt bredvid mig kikade och sa att 'that won't work' :(
Vilket snabbt bekräftades av spelledaren, följt av en ytterst 'tunn applåd' :roll: Och en Varjag som var morotsröd i ansiktet. Det blev ännu en mycket sen kväll = tidig morgon.....en av killarna i gruppen skrev vykort hem 'vi är så trötta att vi behöver svenska tändstickor för att hålla ögonen öppna. Dom amerikanska är av papper och håller inte så här sent på natten...' :lol:
Sioux Falls hade inte så mycket av sightseeing att erbjuda - vi kördes till ett 'fläskpackeri' - som var ett av de största i Mellanvästern. Helt enkelt ett slakteri - där jag f.f.g. fick åse själva slakten :roll: Inte speciellt uppbyggligt men lärorikt...om amerikansk fart; 'dom här levande grisarna - kommer ikväll att vara kokade och på burk!' 8O
Det var antagligen läckerheter som Spam - det handlade om. Inte blev man vegetarian på kuppen - men kunskap om verkligheterna om vad som händer i ett slakteri är nog ganska nyttig för alla.
Sen blev det högtidlig 'presentation' av en gåva - till den svenska gruppen. Någon religiös församling (varav det fanns MÅNGA i Syd Dakota!) hade skänkt en svensk praktbibel att presenteras till oss. Den var minsann inga dåliga grejor....en sån där femkilospjäs - 60x30x10 centimeter och med massvis av fina tuschteckningar, kopparstick och annat på - jag minns inte, men kanske tusen sidor. Verket var från tidigt 1800-tal och man 'trodde' att det kommit från Minnesota där tiotusentals svenskar slagit sig ned. Den hade vackra mässingsbeslag och var sannerligen ett 'praktverk'. Mera minns jag inte om den. Utom att den skulle skänkas till Riksantikvarieämbetet vid hemkomsten. I samband med bibelgåvan blev det också nödvändigt med ett kyrkobesök - där vi lyssnade till Herrans Ord och svettades ymnigt - innan vi släpptes ut på kyrkbacken att introduceras till 'församlingen'. Lite krystat för min del - men kall Coca Cola gratis - hjälpte upp prövningen :)
 
Aftonen - och ett 'Garden Party' i ngn parkanläggning där aftonens 'clou' - var en underskön 'indianprinsessa' i de snyggaste buckskins med fransar - jag någonsin sett! Prinsessan kom dit, enbart av 'dekorativa skäl' - och försvann alltför fort :x - jäklar - henne, hade man minsann velat 'snack upp' :D
Syd Dakota var (är?) en agrarstat och den huvudsakliga skörden var 'prärieguld' - majs! (eller Corn som det heter på engelska) Kopiösa mängder av majs på millioner tunnland av pannkaksplatta prärier. Från bil hade man knappast ngn utsikt....det var majsfält vart man såg. I staden Mitchell, finns ett 'Majspalats' som byggs om, nästan helt klätt med majskolvar innan och utan - varje år! Det såg ut som som något ur en sagobok eller Disneyland långt innan Disneyland var påtänkt. Och inne i den stora lokalen kunde man äta majsanrättningar i kubik....(om det fanns 'stuvad majs' - minns jag inte men det förefaller troligt) och köpa souvenirer gjorda av majs och majskolvar där fantasin saknade gränser i form och färg. Bara utbudet av majspipor (a la General MacArthur) i alla storlekar kunde ha fyllt en mindre butik! Vår pålitliga C-47:a flög oss västerut - till Rapid City och möte med Strategic Air Command. SAC var flygvapnets bart huggande svärd med mottot 'Peace is our Profession' ( :roll: ) eller 'Fred är vårt Yrke'.
Men fredligt - var det minsann inte på Ellsworth's Air Force Base där vi förevisades 28th Bomb Wing utrustad med världens största bombplan Convair B-36 'Peacemaker'.. Sexmotoriga giganter vars uppgift i händelse av krig var att göra Sovjetunionen självlysande med sina atombomber. 'Security' på basen var enorm - överallt var det skyltar med 'No Go' och 'Endast Auktoriserad Personal'. Vi fick inte klättra upp i planen och kika inuti - men traska runt dem och titta - det fick vi. Bombschakten var kolossala och vår svenska kapten anmärkte att di däringa atombomberna måste vara stora och tunga grejor att döma at upphängningsanordningarna.
'Har ni atombomber här?'
'Yes ssirr'!
' Kan vi få se en??'
'No ssirr...Classified' Jag bör tillägga att vi denna tid hade uttrycket kärnvapen ännu ej slagit igenom - de kallades helt enkelt atombomber.
Så någon atombomb fick jag aldrig se....
 
Well, i Rapid City som paa ett par platser tidigare - bodde vi privat. Jag hade turen inackorderas hos en familj dar baade pappa och son - var CAP-medlemmar. Sonen var ett par aar yngre an jag men hade eget rum, eget fotolabb i huset, korkort och egen bil! Det sista var 'haeftigt' som man sager i Sverige idag.....'nej' sa han 'det flesta av mina kompisar har bilar ocksaa....' (korkortsaaldern - var 15 aar!) V.s.b.- som det hette i geometrin....kvicka telefonsamtal- och ett 'bilgaeng' trummades ihop till 'a meeting' paa ngn sundae-bar i stan. Det visade sig att alla mina fyra gruppkamrater - ocksaa bodde hos killar tillhorande 'bilganget'. Vi - saag ut som faagelholkar! Egna bilar!? Kom ihaag att 1953 i Sverige var det bara 'rikt folk' som hade bil - alla andra hade just borjat lukta paa moped- och motorcykelaaldern! Deras bilar, vad jag minns - var alla av efterkrigsmodell.....1946-48 aarsmodeller - min kille hade en Buick 1948... Vi ville ju absolut veta hur mycket deras bilar kostat - forklarande att en bil hemma i Sverige var ett, hart nar ouppnaaeligt maal for oss....Jag minns klart att hans Buick hade kostat $75! En annan kille hade en Plymouth Convertable ('med lite bucklor...') som kostat $40 8O. Vaara hakor hangde paa brosten.....
 
En annan bonus var killens fotolaboratorium.....jag hade maanga rullar film (svartvit 6x6cm saa klart 1953) och redan borjat oroa mig for framkallningskostnaderna hemma i Sverige..... :roll:
'No problem' - ge dom till mig! Nasta dag hade jag alltsammans framkallat, kopierat - och flera forstoringar :D . Hans rara mamma - hade last ngnstans att svenskar aat havregrynsgrot till frukost. Och som en speciell raritet - kokat 'oat-meal porridge' till mig...'saa du kan kanna dig lite hemma... :) ' En STOR gryta! Jag har alltid avskytt havregrynsgrot.....men vad gor man? Sonen tog pliktskyldigast en liten klick - jag, fick en valdig portion. Nar jag straevat igenom den - 'vill du ha mer?' - och innan jag hann svara landade ytterligare en valdig slev i tallriken :roll: 'En Svensk Tiger' som bekant - :wink: hur jag fick i mig den minns jag inte...men en ambassador for Sverige maaste ju gora sin plikt.
Nar jag fraagade sonen vad jag var skyldig for fotojobbet och materialet; 'Du ar inte skyldig mig en sekin - du aat upp den dar forfarliga groten i morse - annars hade jag varit tvungen ata halften av skiten.....' :lol:
 
Black Hills, South Dakota och det imponerande Mount Rushmore-monumentet. Vi aakte dit i USAF-buss....landskapet i Black Hills paaminde mycket om Sverige....barrskog, myrstackar och moranterrang. Sjalva monumenet - fyra presidenters huvuden utmejslade ur graaberget - AR oerhort imponerande. Det tog c:a 400 mannar med dynamit ned till stenhackor och slipmaskiner elva aar, att skapa konstverket. Ansiktena ar omkring 18 meter hoga forestaller fr.v. presidenterna Washington, Jefferson, (Theodore) Roosevelt och Lincoln.
All ara till egypterna och deras kollossalstatyer - men annu om en million aar, kommer det att vara mojligt att puzzla ihop anletsdragen av dessa amerikanska presidenter. Ett verkligt 'varaktigt' monument som for framtiden bevarar minnet av the United States of America.
Flyg med C-47:a igen - norr om Black Hills ligger ett sareget omraade kallat 'Badlands'. Som framgaar av bilderna - ar detta inte latt framkomligt till fots eller bil....men en fantastiskt upplevelse fraan 500 meters hojd paa 'sightseeing'!
Darefter - vandes nosen mot New York och Dakotaaventyret var slut.
 
Ar du tankelasare? (Angående förfrågan om bilder från redan; A/N) Jo det stammer bra det. Utom nagra dussin svartvita 'positiv' inklistrade i ett album :roll: - men Herregud, det ar femtiosex aar sedan! EN bra en som finns i albumet - ar en forstoring av 'Mustang vid vingspetsen' p.v.t. Sioux Falls dock :P
Tack for C-47:an forresten...
Jag har pratat lite om bussarna vi aakte i - dessa var undantagslost tillhoriga USAF, maalade mellanblaatt och av maerket 'International'. Dom var ytterst enkelt inredda - som billiga skolbussar. Vi motte dem paa Rhein-Main, Azorerna, Washington - overallt....standardtyp... En kul sak jag maaste beratta - ar kordisciplinen hos de, mest afroamerikanska, chaufforerna. Det fanns naagon trafikregel om jarnvagskorsningar och - deras korsning som fick oss att skratta.....men som foljdes mannagrant och utan minsta leende av USAF-chaufforerna....
1) Bussen stannar 2) Motorn slaas av 3) Dorren (reglerad av mekanisk vinkelhavarm av chaufforen) oppnas 4) Skjutfonstret till vanster om chaufforen oppnas 5) Han lyssnar till till hoger.... 6) Han lyssnar till vanster - genom fonstret... 7) Han startar motorn... 8) Han kor over korsningen... 9) Han stanger dorren... 10) han stanger fonstret
Vi ar paa vag igen! :lol:
 
Oavsett hur hett det var - kordes aldrig bussarna med oppen dorr...paa luftkonditionering - var inte en tanke :roll:
....resan fortsatte till New York - och supercentrala Hotel Astor vid Times Square. Dar, som jag tidigare berattat - den amerikanske utrikesministern fick traffa Varjag :lol: Ny amerikansk virvelvind, FN-skyskrapan - Empire State Building - broar, skyskrapor, platser och namn - det blev for mycket att 'ta in' vid det laget.... Vi var mest intresserade av att 'shoppa paa Broadway' med vaara aaterstaaende dollars. Bast minns jag reklamskylten for Camel-cigaretter, som blaaste rokringar tvars over gatan utanfor hotellfonstret....
Kopte rekvirerad plastkortlek, Gerry Mulligan-plattor, modellbyggsatser aldrig horda om hemma....m.m. m.m..... Varuutbudet fick lilla Luleaa att se ut som Duvemaala och vi alla delade en stark kansla av efterblivenhet i jamforelse med USA- som 'mellan skaal och vaegg' - kladdes i ord daa och daa...det bjod emot att erkanna det men sanningen var saa uppenbar att vi maaste prata om den.
 
Den sista kvallen - var 'fri' - inga arrangemang. Jag hade en mormors syster som bodde i New York och med stranga order att kontakta henne (hon visste naturligtvis att jag var dar...) ringde jag henne.....Det blev blixtavhamtning, laang bilfard till hennes hem - dar hela den avlagsna slakten vantade. Presentationer till ett dussin manniskor vars relation och namn jag knappast uppfattade. Jag var 'unik' .... ingen fraan de svenska delarna av slakten hade naagonsin besokt USA tidigare. Inget var for bra for en....alla maanade om mig - jag hann bara besvara faa av de maanga fraagor de stallde mig, innan det vars dags for bilfarden tillbaka till Astor.
Det undslapp mig hur snaalt tilltagen den $-dollartilldelning var som vi faatt..... 'Good Heavens - how much do you need??? - give him $200!' Jag forklarade blygt att det var for sent - vi flyger ut imorgon och jag kan inte handla mera i alla fall.....Suck
Hemresan antraddes i en MATS C-97 Stratocruiser - det storsta flygplan vi alla naagonsin satt vaar fot ombord paa.... och destinationen - var inte Sverige - utan Paris! Det var namligen saa att den franska gruppen (som varit i New Mexico) hade blivit saa imponerade att de meddelat Republiken att har faar Frankrike 'laegga paa naagot' for att balansera intrycken.....och inbjod alla de europeiska grupperna till ett par dagar i Paris fore slutlig hemresa. (Till och med engelsmaennen - accepterade fast dom fick ta en omvag :lol: )
 
Naagon timme efter starten fraan New York - raakade vi in det varsta aaskvader jag naagonsin flugit igenom. :roll: Blixtarna stod 'som spon i backen' och 'elektricitet' vandrade som maskar paa vingarna. Turbulensen var oerhord och vi kastades omkring som en lekboll i det upprorda lufthavet. C-97:an hade samma laanga smala vingar som dess halvsyster - B-29 och man saag genom fonstret hur dom 'flaxade' som faagelvingar i turbulensen.....8O Till och med vaar kapten och lojtnant saag lite oroliga ut.....
Men Boeing's tekniker hade tydligen raknat ratt i sina kalkylker - for vi kom genom stormen utan vingbrott. Det - var den forsta gaangen jag verkligen varit skitradd under en flygning......
Next, 'gay Paris'.
...och utan halster ar det dags avsluta denna (alltfor) laanga foljetong;
 
Som jag skrev i foregaaende - post - ville minsann nu den franska 'Fjarde Republiken' visa lejonklon efter all den amerikanska gastfriheten. En mycket valkommen och och ovantad clou paa resan som vi alla saag fram emot med stora forvantningar. Vi landade pa Le Bourget - och amerikanerna glomde inte paapeka att det var har - som amerikanen Charles Lindberg hade landat med sitt enmotoriga Ryanflygplan efter den forsta direktflygningen USA - Europa anno 1927! Jag minns inte mycket av ankomsten - vi landade paa kvallen. Men den 'amerikanska ordningen och effektiviteten - byttes omedelbart mot fransk villervalla....Passkontroll och 'formaliteter' tog en evig tid och det var 'smaatimmar' innan vi bussades till vaar logering. Alla europeiska grupperna - vi var omkring 90 man - anvisades en gymnastiksal. I vad vi senare upptackte var en flickskola. (men utan flickorna som var paa sommarlov.... :roll: )
 
Faeltsangar - med grasfyllda madrasspaasar - var uppstallda....bagage forvarades paa golvet bredvid sangen....filtar och kuddar utdelades av en saan dar fransos i 'kepi' - lakan var tydligen okanda i Fjarde Republiken :)
Men, vi var ju dodstrotta och fann att svenska, portugisiska och turkiska snarkningar - lat precis likadana :lol:
Frukosten - i 'flickornas matsal' - blev en sensation...dom serverade rodvin till frukost!(middag och kvall :) ) Brodet - i meterlangder, var jattegott! Resten, ja resten.... vad ovrigt serverades minns jag mycket val......och det beromda 'franska koket' imponerade inte. Hemligheten med den s.k. 'franska kokkonsten' ar att ha hittat paa femtusen olika namn for kalops! Som alla smakar precis lika, innehaaller samma saker och paa naagot obegripligt satt - naatt varldsrykte... :P
Virvelvind sightseeing i Paris.....upp i 'fiffeltornet', Sacre Ceur, Notre Dame, La Louvre..... Mitt bestaaende minne av Paris 1953 var att ALLT...alla dessa paradbyggader, ja hela stan - var morkgraa! Traakig farg -daa jag senare sett ett 'renputsat' Paris - men 1953 var det elandigt.....biltrafiken bestod till stor del av underliga trehjuliga 'lastbilar', bussar som var jamnaariga med mig eller aldre - och en uppenbar fattigdom som fick gamla Sverige att se ut som ett dromland! (kanske en poang for Folkhemmet i alla fall :roll: )
 
Vid kordes till slottet i Versailles! Paa kvallen - en magnifik 'ljud och ljus-show' om slottets och Frankrikes historia. Naturligtvis paa franska - men nar showen visade giljotiner (som gick som symaskinsnaalar :lol: ) visste vi i alla fall precis var, i historien vi befann oss....
Hojdpunkten - som 'la belle France' ville visa upp - var naturligtvis dambrost! Vi bevistade 'Folies Bergere' dar en magnifik 'show' exponerade mera av den varan - an jag naagonsin sett, tidigare eller senare.....man erinrar sig killen som aakte till Olympiaden for att han ville se '100 meter dambrost'...... Well det fick vi - utan Olympiad :)
http://en.wikipedia.org/wiki/Folies_Berg%C3%A8re
M.A.T.S. tog oss hem till Bromma - dar Varjagen smugglade 'kontraband' till kungariket Sverige - men glomde sitt pass i en telefonkiosk (for att underatta om lycklig hemkomst till foraldraskapet naturligtvis)......
Sen, ja sen blev det Statens Jarnvagar, den s.k. 'Nordpilen' - hem till Luleaa igen.....(ingen sovvagn - militarbiljett!) passet - kom paa posten fraan tullen i Bromma - naagon vanlig sjal hade hittat och lamnat in det.... :oops:
Stor pressmottagning i Luleaa - av Norrbottens-Kuriren. En mera dampad av Norrlandska Socialdemokraten.....'Norrskensflamman' brydde sig inte - men hedrade mig med de korta orden att 'Amerika har faatt en ny agent i Luleaa....' :P .....'Flamman' - hade alldeles ratt!
[På förfrågan om preskriberat brott] Jodå - det brottet är längesedan preskriberat. (Även om innhav av kontrabandet - ännu femtiosex år senare i Sverige är Majestätsbrott :roll: )
Här i alla fall förklaringen; vi besökte en liten stad, Yankton - vid Missourifloden i allra sydöstligaste Syd Dakota. Värdarna inkluderade en 'Game Warden' (=jägmästare) och jag och en annan Flygpojke åkte i hans bil.
I bilen - fanns ett gevärs-ställ! I stället stod en M1 'US Carbine' och på det hängde en Luger i ett 'US'-märkt axelhölster 8O Vi hade tidigare på dagen traskat förbi en pantbank i Yankton - där skyltfönstret [b]var en vapensamling[b].
Stannat, stirrat - revolvrar, pistoler i dussintal - igen, föll hakorna och sju svenska fågelholkar fick lära att 'det var bara gå in och köpa...' Licens?? - vad är det för nåt???
Vår fascinering av US-karbinen och pistolen, undgick inte jägmästaren/chauffören - så han sa helt vänligt, 'would you like to have a shot?' 'yes....' hickade vi..
Vi körde över Missouri på en bro - och befann oss i Nebraska....där jägmästaren kände till en lämplig plats för lite skjutövningar i terrängen....Alla bilarna stannade, US Carbinen tons ut och skjutövningarna inleddes i en liten ravin.
Alla Flygpojkarna fick skjuta - men Herr Jägmästaren uppfattade snabbt att Varjag var den enda som tidigare umgåtts med skjutvapen....
Morgonen därpå vid 'avskedet' från Yankton kommer jägmästaren fram till oss och säger; 'Jag vill ge en present till er svenska pojkar'- går fram till mig och - överräcker Lugerpistolen i sitt hölster....' har sett att Du - vet någonting om skjutvapen, så Du skall ha den....'
Jag blev stum. Stumma blev även en svensk kapten, löjtnant och fyra andra Flygpojkar.....
En officiell gåva - till en svensk delegation - kunde naturligtvis inte nekas. När vi kom till Bromma och det frågades 'något att förtulla?' - svarade bara officerarna att 'det får pojkarna själva redogöra för. Det fanns lojalitet på den tiden !
submitted by JonathanRL to sweden [link] [comments]


2016.02.12 11:02 Frederna Mitt Rant

Här är mitt "final rant", min förklaring och mitt avsked till Sverige.
Ha överseende dock. Jag är inte van vid att skriva. Here we go.
I måndags så parkerade vi för första gången vår bil på garageuppfarten till vårt nya hus. Vi bar in det sista i ett hus överfullt med kartonger och möbler. Nu har vi börjat möblera vårt nya hus, hälsat på alla grannar, fixat med alla papper etc som hör till en sådan här stor omställning.
Min familj kom till Sverige när jag var liten. Jag kommer inte ihåg så mycket av vår tid i vårt gamla hemland (Kroatien). Mina tidigaste minnen är av mina föräldrar som turades om att gå iväg på kvällarna för att lära sig svenska. Mina ufon till syskon som inte missade en möjlighet att göra livet surt för mig. Fast på ett sätt som gjorde att jag kände mig beskyddad. Pappa körde taxi och mamma var städerska. Jag kommer ihåg vår lägenhet, lukterna av ny mat när mamma experimenterade, mina föräldrars skratt och jag kommer ihåg min skolgång. Min vänner. Några var schyssta… några inte. Som det brukar vara när det kommer en ny till klassen. Jag kommer ihåg hur nervöst det var, jag kommer ihåg kompisarna, viljan att passa in samt hur kul jag hade med mina vänner. Jag kommer ihåg hur jag kämpade med att lära mig svenska. Var inte helt… öh… motiverad i början.
Lång historia kort. Det gick bra för familjen. Pappa hittade till slut ett jobb som var en fortsättning på det han egentligen kunde. Samma sak för mamma. Jag och mina syskon gick i skolan och växte upp. Språket var inte så svårt nu så här i efterhand. Minnen av campingresor, när pappa lärde mig hur man sover själv i skogen, klättra i berg, mamma lärde mig matlagning, alla utflykter och all kärlek. Vi hade inte mycket men allt vad vi behövde.
Jag kommer ihåg min första kärlek. En svensk tjej som hette Maria som luktade viol och min mamma som hela tiden försökte få henne att äta upp sig. Som en - för min ålder - storväxt datornörd var det ett under att jag överhuvudtaget landade en tjej som henne.
Jag kommer ihåg tiden med vännerna i sommarparkerna i Malmö. Att gå igenom högstadiet och sedan gymnasietiden med all ångest och oro inför framtiden. Fler flickvänner, mindre fumlande och mer insikt om spelet mellan män och kvinnor.
Högskolan, tentorna, avhoppet, eget företag, konkursen, nytt eget företag, uppköpet, andra kärleken, följt av seperationen, första lägenheten, första bostadsrätten och till sist… den STORA kärleken. Träffade kvinnan i mitt liv som - utöver att hon är vacker och rolig - utmanade mig intellektuellt. Hon plockar smäller ned mig på jorden när jag blir för stöddig och hon lyfter upp mig när jag är svag.
Barn. Familj. Lycka. Hus. Jag kommer ihåg när jag klicheartat lyfte henne över trösklen till vårt hus. Jag kommer ihåg när vi fick för oss att vi inte kunde packa upp en enda sak förrän vi hade älskat i alla rum i vårt hus (det var egentligen ett ruckel, men det var vårt). Vi kämpade med bolån, hade våra skitår och här kom vårt första barn och förgyllde vår tillvaro.
Åren gick. Min sambo klättrade i karriären. Jag lyckades sälja mitt företag till en skön person som då blev min chef. Några år av ren lycka följde. Här kom till slut vår dotter till världen. En liten tjej med stora nyfikna ögon. Som tur är fick hon utseendet av sin mor.
Kan berätta hur mycket som helst egentligen. Men…
Något började hända i Sverige. Och det var inte lätt att prata om. De ENDA jag har kunnat prata med är de som har varit i samma situation som jag. Alla utländska vänner som jag gick i skola med har uttryckt samma sak nu när de är vuxna. Varför gör inte myndigheterna något åt invandringen? Typ “jävla svennar, varför säger de inte ifrån?!” Varför ställer Sverige inte KRAV på de som kommer? Varför är ett medborgarskap inte värt något? Vi har ALLA minnen av våra föräldrar som slet med sina jobb, slet med språket, peppade oss barn att gå till skolan, lära oss saker… BLI något. Mina svenska vänner är mer försiktiga med att uttrycka sig. Jag har lättare att försvara Sverige än mina svenska vänner. Förstår ni hur SJUKT det är för mig?! Och jag och mina vänner har ändå under livet ändå stött på rasistsvennar från mindre satellitorter. Vi förstår att dessa idioter inte representerade Sverige. Vi var arga på DEM och inte hela jävla svenska folket.
Mina föräldrar är fan vansinniga över vad som pågår i Sverige. De kämpade som galningar, de var tacksamma och de ville bli en del av Sverige samtidigt som vi - i hemmet - höll kvar de traditioner som vi tyckte om. Sverige möjliggjorde mig och mina syskon. Mina föräldrar fick se oss - i Sverige - bli högutbildade, få jobb och möjligheter som är få förunnat. Och sedan förändrades allting. Sverige började krackelera, förfalla och jag började oroa mig för framtiden. Såg mina så starka föräldrar bli äldre, orka lite mindre och sedan gick de i pension. Blev tvungna att flytta från huset eftersom de inte hade råd att bo kvar på de få slantar som låg i pensionskuvertet. Sedan blev pappa sjuk i cancer och när väntan på operationen (vården har helt fuckat ur) blev helt absurd… skramlande vi till operation utomlands nu i mars. De kommer hit till Polen efteråt. Förhoppningsvis. Om allt går bra. Jag ska då berätta om mina planer att flytta dem hit permanent.
Mina jobb har gjort att jag har rört mig i Malmö. ÖVERALLT i Malmö. Rika som fattiga områden. Och sakteligen började jag se en hel del som gjorde mig oroad. Installerade IT-system i delar av Malmö där vi fick ringa polisen för de inte gillade vår firmabil. Fick vår bil sönderslagen men “brott kunde inte styrkas” trots vittnesmål. Tror ni polisen åkte ut till oss för att kolla på bilen? Jo, tjena. Jag mötte en gammal skolkamrat som det inte gått så bra för… och blev överraskad över att hans fru hade slöja. “Det är enklast så… du förstår inte.” sa han till mig med sorg i blicken. Effekten av att inte ha råd att flytta till ett annat område. Tyvärr förstod jag inte honom. Jag har varit med om för mycket i mitt liv för att böja mig för några idioter i skägg.
Ständigt alla dessa små tecken på att något inte stod rätt till.
Sverige skiter ett stort stycke i dessa utsatta Malmöområden. DU läser inte om dem för ni hänger inte på samma ställe på nätet. De gör sig inte hörda för de läser inte media på det sätt som du och jag gör. De är fullt upptagna med vardagen. De försöker inte göra sig hörda för enligt dem “är det inte lönt för ingen bryr sig”. Istället är det diverse fjantar (typ Behrang fucking Miri - ett förstklassigt svin enligt mig) som “för deras talan” i egna “nobla syften” för att bygga sina egna karriärer. Åk ut till problemområden i Malmö och fråga de som bor där om dessa människor så kan ni få det bekräftat på två minuter. Det är två helt olika världar. De har helt andra prioriteringar än vad du och jag har. Det är inte fel… det är bara deras sätt att överleva. Samhället skiter fullständigt i dem och sådant får konsekvenser på sikt.
Så det var redan illa. Sedan började det på allvar hända saker.
I Malmö kom sedan EU-migranterna - som ockuperade mark och betedde sig som svin. De var överallt… noga fördelade de upp alla offentliga ytor mellan sig. Alla såg detta, alla visste egentligen men ingen reagerade. Malmös system krackelerade långsamt men säkert. Skäggiga vänstertomtar vurmade för EU-migranterna och tyckte att de skulle få en bit mark. Att det var Sveriges skyldighet etc. Vi som jobbar ska betala… för ANDRA länders medborgare?! Fuck no. Vänsteridioterna fick LÄNGE härja mer eller mindre oemotsagda i debatterna.
Jag såg tiggaren vid Netto bli hämtad av en fet jävel varje kväll. Innan hon hoppade in i bilen räknade han hennes stålar. Jag såg samma feta jävel köra bort svenska a-lagare vid ett flertal tillfällen. Det hela var uppenbart. Ändå gav naiva människor pengar varje dag. Det var tabu att säga något. Alla visste det som regeringens utredare (Varlfridsson?) kom fram till. Ge INTE pengar. Ska ni stötta så ge stålar till en av de organisationer arbetar i Rumänien. Medias äckeljournalister ifrågasatte fortfarande allting. Sluta ge pengar?! Nej, så omänskligt. Sinnessjukt. Och än idag så FORTSÄTTER svennarna att kasta guldtior i parasiternas muggar! WTF? Läser ni tidningar? Rör ni er ute? Förstår ni?
Sedan kom migrationsvågen. Jag har varit på de hem där man samlar flyktingfamiljer från Syrien. Inget bråk. Det är dessa flyktingar som alla svenskar TRODDE det handlade om i början.
Jag har även i kontakt med landsmän som arbetar på HVB-hem för ensamkommande flyktingungdomar. Det riktigt sjuka är - att dessa män vet exakt hur man ska uppföra sig - men det fattar inte kommunens personal. Alla berörda myndigheter daltar med dessa as istället för att sätta ned foten. De skrattar åt er. De vill ha stålar och lägenhet. Araber från dessa regioner är inget ni kommer att integrera. Ni kommer inte ha nytta av dessa idioter. Hela Europa skriker att dessa ekonomiska migranter, dessa våldtäktsbenägna jävla cilivisationshaverister ska ut från landet. Direkt. Vill inte deras länder ta dem emot så frys biståndet eller sätt dem på en flotte. Agera! Skriverier om att 80.000 ska ut. Herregud vad protester det blev från godhetslandet… detta TROTS att svensk polis inte ens klarar att kasta ut 3000 personer om ÅRET. Och nu - under 2016 - kommer antagligen den STORA vågen av migranter. Ni vet… de har telefoner och Internet… de är fullständigt medvetna om att Europa måste stänga sina gränser. Det innebär att de måste ta sig till Europa NU I ÅR om de ska ha en chans att hinna innan dörrarna stängs. 2016 kommer innebära FLER migranter till EU än 2015. Detta fullständigt uppenbara händelseförlopp ser övriga länder i Europa… utom Sverige.
Så vad läser man då i svensk media. Tja, det vet ni lika väl som jag. Idiotjournalister som spenderar spaltmeter över #inteerkvinna, genusperspektiv (skojar ni med mig? dessa araber har inte en susning - en kvinna är en fitta och en barnmaskin enligt dem) etc. Lycka till era jävla idioter. Er värld kommer snart att rasa ihop. Ni kommer bli tvungna att ta in militären innan 2016 är slut. Och medborgarna kommer vara i TOTAL CHOCK eftersom media hela tiden mörkar.
Än värre är just alla svenskar som trott på allting. Som springer omkring och älskar oss invandrare utan att göra skillnad på oss (det ÄR en jävla skillnad på oss invandrare). Dessa plåster springer runt i sina jävla alternativa kläder och är så självförverkligande goda att det fan lyser glorior över deras skallar. Jag känner för att slå varje flanellfjant med surdegsosande skägg på käften varje gång jag ser dem. Jag spottar på er.
Jag känner några invandrare som bedriver verksamhet runt Möllevångstorget i Malmö. Vissa av dem tillhör de araber som faktiskt arbetar jävligt hårt. De HATAR dessa vurmande svennar som flyttat dit för att det är så trendigt. En god vän till mig (från Irak) sa att han fullständigt avskyr hur de mer eller mindre “klappar oss på huvudet” och tycker att vi är så fantastiska. Fan, fatta mannen… de prutar inte ens på torget… de betalar EXTRA! Vem fan tror de att de är? Vem fan tror de VI är?
I mitt jobb såg jag allt bra med Malmö… men också allt dåligt. Efterhand hörde jag mer och mer från kommunanställda (där vi installerade div. system). På Socialförvaltningen. Folk grät. Vi hörde allt där vi stod och jobbade, De hade ingen kontroll. Ingen verkade vågade rapportera uppåt av rädsla av den där jävla rasiststämpeln. De VET. Alla VET. Men alla - för att gynna sig själva - är med i godhetsracet. Ni vet… “om bara alla förstår hur god JAG är” så innebär det ett steg upp. Speciellt dessa krypande slemmon till kommunanställda som varje dag ser verkligheten men som rapporterar osanningar uppåt. I rädsla för att inte få någon stämpel om obekväm, rasist eller liknande bullshit.
Skolorna i Malmö rasar i resultat. Statistiken talar sitt tydliga språk. Effekterna från migrationsvågen kommer vara brutala eftersom staten lade över ansvaret över alla migranter på kommunerna. Nu läste jag i måndags dessutom ett förslag från Matilda Brinck-Larsen att svenska barns fritidsgårdar etc ska öppnas upp så att integrationen ska gå bättre. Alltså… nu ska våra barn användas som ett verktyg i integrationsarbetet. Hon talar om mina barn som “gemensamma”? Våra barn är våra barn och tillhör INTE det här sjuka samhället.
Vardagsvåldet. Jag kan ta hand om mig själv. Tack vare en väns pappa, fick jag tidigt lära mig boxas. Jag är stor och har ingripit vid ett flertal gånger. Har markerat bland unga nästan varje vecka när jag varit ute. Ibland är det rätt grova grejor. Men när jag kommer hem till min son… min dotter … och min sambo… så vill jag inte att de ska lära behöva ta hand om sig själva i en våldssituation. Jag fixar inte oron… jag fixar inte det faktum att om något hade hänt någon av dem som hade jag dödat svinen och stolt tagit mitt straff. Gud nåde den som kommit i min väg.
MINA barn ska njuta av livet. Upptäcka saker. Kunna cykla hem på kvällen. Och jag upptäckte att JAG inte klarar av oron och mina egna mörka orostankar. Jag vill inte behöva… och kan inte… vara överallt. Så en dag sa jag till min sambo att vi måste prata om min oro. Underbar som hon är så förstod hon. Sa vad hon behövde ha uppfyllt för att vi skulle flytta. Så vi planerade resor lite varstans. Hon föll till slut pladask för Gdansk, Polen. Sedan gick allt fort. En resa till dit, hittade mark, diverse tillstånd etc. senare så var papperna klara för att bygga vårt nya hem. Detta har alltså tagit nästan två år.
Nu har jag alltså tagit min familj med mig till ett annat land. Jag har flytt ännu en gång. Som mina föräldrar en gång gjort. Jag har fått en helt ny respekt för mina föräldrar - för det är ett jävligt jobbigt beslut att flytta. Vi gör det för våra barns skull. För att jag - som förälder - ska kunna sova slappt på verandan till vindens sus utan att behöva oroa mig för att de ska komma hem hela och rena. Att min sambo ska kunna ha en kväll ute utan att jag ska behöva vänta på att höra nycklarna i låset för att kunna somna.
Två nätter har jag spenderat i vårt nya hus. Sonen jublade över sitt nya rum, dottern sprang rundor med sin nalle och hoppade över flyttlådorna, sambon svor över att vi gjort av med listan var allting är. Området är fantastiskt, grannarna är underbara och det verkar som om anledningen till vår flytt både roar och oroar dem.
Jag? Lugn. Glad över att vara här. Känner att jag äntligen kan andas. Är inte med i skiten längre. Jag är inte med och BETALAR längre. Ingen oro för att någon ska kalla mig för rasist, haverist eller allt annat. Min sambo behöver inte oroa sig för att hennes chef ska komma på att hennes man minsann rör sig på demonstrationer mot regeringen. Här kan jag vara öppen och svenska myndigheter, svensk media och svenska tjänstemän kan inte göra mig något mer. Här är bra. Ypperlig engelsk-/polsktalande skola. Bra närmiljö. Tryggt. Roligt.
Men jag är ändå sorgsen. Jag älskar Sverige. Det Sverige jag växte upp i… jag tycker om det landet väldigt mycket.
Jag känner - och detta är ingen underdrift - ett stort hat mot de ansvariga. Att ge bort Sveriges välfärd till vad? Otacksamma ekonomiska flyktingar? Till brottslingar? Folk som har “flytt” genom hur många säkra länder som helst för att parasitera på vårt system. Som tjatar om sin jävla primitiva grottreligion? Som ger sig på våra värderingar. På de svagare i samhället, våra barn och kvinnor. Och vad ska Sverige säga till alla de RIKTIGA flyktingar som nu får ta all skit för vad ekonomiska migranter ställer till med? Hur ser man en riktig flyktingfamilj i ögonen när de hamnar på en skitskola i ett utanförskapsområde där lärarna är rädda och våldet härskar? Hur förklarar man för dem att de är dömda till en annan form av misär?
Jag är skyldig Sverige en hel del. Men jag ser ingen väg att återgälda allt vad Sverige har gjort för mig. Ingen lyssnar på oss kritiker. Ingen respektabel tidning skriver om - förstår - folks oro utan att tillskriva oss obehagliga egenskaper. Främlingsfientliga, brunskjortor, ointelligenta, outbildade etc. Vad ska JAG göra?! Jag har EN fucking förtvivlad röst att lägga i ett val 2018. Det känns så långt bort. Jag tror inte Sverige klarar sig till dess utan att samhället tar sådan skada att det kommer ta generationer att reparera.
Jag tittar på alla flyttlådor här. Och jag, två meter lång och enligt mig själv en tuff jävel, sitter med en tår i ögat för alla mina vänner och deras barn, Sveriges pensionärer, tonåringar… ja - alla - som inte kan göra som vi har gjort. Det känns som om jag sviker alla. Samtidigt är jag lättad. För MIN familj är safe (inte bara fysiskt, utan skolmässigt, vård, pension etc).
Fy fan för de som gjort att jag känner så här just nu.
Fy fan för media som underlåtit att granska makten. Som suttit i knäet på politikerna. Ni kommer aldrig få tillbaks medborgarnas förtroende.
Fy fan för politikerna som har drivits av sina ideologier istället för folkets väl och ve. Ert FÖRSTA ansvar är medborgarna och landet. Ni prioriterat andra länders medborgare. Ni borde fan hängas.
Fy fan för alla ni som har sett… som har vetat… som har förstått… men som låtit er tystnad vinna. Eller hejjat på skiten i jakt på egen vinning. Förrädare är vad ni är.
FÖRSTÅ vad som händer… res er. Gör något. Jag är hemma på mindre än sex timmar om ni behöver min - om än lilla, kanske patetiska men helhjärtade - hjälp. Alternativet till aktion är att Sverige tvingas bli något helt annat och det är en förolämpning mot MINA föräldras kamp men det är framförallt ett OERHÖRT SVEK MOT ALLA de svenska generationer som byggde upp landet som gjorde det möjligt för mig och mina syskon att BLI något. Och kom inte med dravlet om att jag ska vara tacksam och erbjuda andra människor samma sak som jag fått. Det. Är. Inte. Samma. Sak. Vi har jobbat, talat språket, ALDRIG gjort brott, ALDRIG kränkt en kvinna och ALDRIG krävt något.
Jag är för evigt tacksam för allt som Sverige - och dess medborgare - har gjort möjligt för mig och min familj. Jag skiter i dessa vurmande människor som - till mitt ansikte - en gång självförintande för hela Sveriges räkning sa till mig att jag behöver inte vara tacksam. Att det är min mänskliga rättighet. Vilken jävla idiot. Jag är tacksam. Punkt. Gillar inte någon det så kan de fara åt helvete.
Ledsen om det är slarvigt skrivet, har druckit för mycket whisky och jag är för trött i hjärtat. Bara kände för att banka ned mina tankar och dela med mig. Jag avslutar med detta:
Är det någon som frågade er om hur Sverige skulle utvecklas? Känner ni att ni fick som ni ville? Är det inte konstigt att det inte fanns pengar till något INNAN migrantvågen kom till Sverige?
Ni som inte kan, inte vill eller har möjlighet att göra som jag. Res er upp. Hitta andra som tycker som ni. Ta kontroll över era liv och er tillvaro. Ingen annan kommer göra det åt er.
Sloga jači nesklad tlači.
/Darko twitter.com/daccraft
PS. Någonstans inom mig hoppas jag att jag har helt fel om allting. Att mina vänner ska mobba mig i framtiden över min fjantiga oro. Att de ska slänga foliehattar på mig varje gång vi träffas för minnet av “Darkos onödiga oro 2015/2016”. Jag hoppas verkligen att det blir så. Jag ska ha foliehatten på mig vid varje tillfälle så alla kan skratta åt mig. Det skulle vara skönt. Jag skulle glatt skratta med dem.
Källa
submitted by Frederna to sweden [link] [comments]


2015.05.23 11:16 The_Ayn_Rand "Folkpartiet välja mellan FolkpartietLiberalerna och Folkpartiet Feministerna."

>Feminister säger alltid ”det är inte individen vi ska skuldbelägga, det är systemet och de strukturella förtrycket som vi motsätter oss”. Men strukturer och system är bara grupper av människor, sammanslagningar av individer. Om individer inte är att skuldbelägga, kan inte heller grupper vara det eftersom de enbart består av individer. Var kommer i så fall detta strukturella förtryck ifrån?
>Det är här Folkpartiets så kallade liberalism faller. För deras försök till jämställdhet baserar sig på samma gamla kollektivistiska och strukturbaserade föreställningar som tidigare. När de går omkring och kallar sig feminister, slänger omkring obefogade och irrelevanta påståenden om att kvinnor som grupp tjänar mindre än män, gör de våld på sin egen påstådda ideologi. Det är lite ”Ni får välja era liv själva, men väljer ni fel tänker vi bestraffa er” över det hela. Det är inte liberalism. Det är ett enda stort intellektuellt självmål. Folkpartiet måste tänka om. Och de måste inse att individualistiska ideologier som liberalism alltid och överallt står i motstånd till kollektivistiska sådana – där feminism ingår. När det kommer till kritan måste Folkpartiet välja mellan Folkpartiet Liberalerna och Folkpartiet Feministerna.
submitted by The_Ayn_Rand to fexlomArchive [link] [comments]


2015.05.19 21:15 Duplodocus M006 - Motion till förmån för natt- och helgarbetande föräldrar

M006 - Motion till förmån för natt- och helgarbetande föräldrar
Förslag till iksdagsbeslut
  1. Iksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att en viss procent av skatteintäkterna skall, efter utredning, avsättas till stöd för de daghem som börjar driva nattlig och helgverksamhet,
  2. Iksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att en viss procent av skatteintäkterna skall, efter utredning, avsättas till uppstartsförmån till de företag eller kommunala aktörer som önskar starta separat verksamhet,
  3. Iksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att utreda vilken procentsats, och därmed summa, som förefaller lämplig för att kunna stödja uppstart av nya verksamheter samt tillväxt i gamla sådana,
  4. Iksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om at utreda hur stort behovet för nattlig- och helgverksamhet är, med huvudsakligt fokus på tätorter.
Motivering
När andra sover så stannar inte världen. Idag är det som så många olika yrkesgrupper som jobbar på nätterna, helger samt andra obekväma tider. Dessa yrken behöver arbetare som har möjligheten att arbeta under dessa tider. För att tillgodose detta behöver man ge föräldrar med småbarn möjligheten att någon ser över dem under sitt pass. Idag finns nattisverksamhet i vissa kommuner men många kommuner kan inte erbjuda nattis. Skulle fler kommuner erbjuda liknande verksamhet, samt verksamhet på helger skulle det skapa fler förutsättningar för föräldrar att ta arbeten med obekväm arbetstid. Skiftarbete är även en en yrkesgrupp inom diverse yrken men framförallt vården där det alltid varit svårt att rekrytera personal. En del av detta är på grund av att föräldrar som i övrigt har rätt bakgrund till yrket inte kan ta det för att de inte kan lämna sina barn ensamma. De yrkesgrupper som idag drabbas av att nattis inte är så utbyggt är framförallt sjuksköterskor, doktorer, undersköterskor, folk som jobbar inom äldrevården och generellt en stor del av folk som arbetar i offentlig sektor. Av alla manliga arbetare så jobbar precis under 25% natt och runt 38% kväll, ca 30% jobbar skift eller schema. För kvinnliga arbetare ligger procenten för nattarbetande på runt 23%, för kväll på 54% och på 46% är skiftarbetare. För tjänstemän ligger procenten något lägre för både män och kvinnor. Skiftarbete är också en grupp som behöver ett stort utbud av arbetare pga de hälsorisker som arbetet innebär. I dagsläget kan många arbetsplatser som använder sig av skiftarbete producera mindre och prestera sämre, t.ex. så kan det finnas färre läkare på akutmottagningar under natten eller andra obekväma arbetstider. Skulle vi bygga ut nattis och förskola med helgverksamhet skulle flera personer avlastas och även fler kan ges möjlighet till att arbeta obekväma tider under kortare perioder i livet. Utan möjlighet till nattis så gör det att vissa föräldrar kan tvingas tacka nej till arbeten på grund av att det finns liten möjlighet att någon ser efter barnen under natten. Nattis och förskola med helgverksamhet skapar därmed ett jämlikare samhälle där fler får möjligheten att välja yrke obereonde på om du har barn i dagisålder eller inte. Fler kan behålla det arbete de hade innan de fick barn och fler har möjligheten att tacka ja till arbeten de annars varit tvungna att säga nej till vilket minskar arbetslösheten. Således menar vi att denna motion inte enbart kommer att underlätta för nattarbetande föräldrar, utan även skapa fler arbetsmöjligheter.
Undertecknat,
duplodocus,
theroseofsolidarity
Motionen är inlämnad av Socialdemokraterna och Marxistisk Front.
Den första versionen av detta ärende avslutas 23 Maj 2015 varpå den går till votering i /plenisalen, återkallas av sponsrande parti eller kandidat, eller en ny version presenteras inför /iksdagen.
submitted by Duplodocus to iksdagen [link] [comments]


2014.09.06 20:57 Olle____ Hej Sweddit. Jag har en rätt speciell uppväxt. Mina föräldrar kommer skiljas, hur ska jag hantera situationen? (Wall of text)

Hejsan vänner,
Först vill jag tacka för en grym subreddit. Jag själv är i dag 23 år och bor hemma. Jag jobbar på deltid och ska nu gå till problemet som jag tänkte beskriva i två faser, nu fas 1.
Jag har växt upp i en förort utanför Stockholm, fått stöd från båda föräldrar med skjuts till träningen, mat, plugg osv. Typisk svenssonfamilj. Min storebror var också helt normal tills han blev utanför i högstadiet. Han hade alltid varit en väldigt framåt och positiv person men i sin nya skola så vart han retad och han blev allt mer introvert. Han kunde få vredesutbrott hemma tills han började gråta och det blev bara värre med tiden.
Till slut kontaktade vi en psykolog och ett team som kunde hjälpa honom bättre än vad vi kunde. När han åter började skolan igen (fortfarande med väldigt låg motivation) trodde vi att det hade blivit bättre, men icke. I sin nya skola fick han någon vän iallafall, men det verkar som att han blev utanför igen. Vi har samiskt ursprung och han inbillade sig (måste jag anta) att han vart förföljd på grund av det (nej, han hade inte sagt något om det i skolan och det är omöjligt att se på vårat utseende/namn) och fick åter sina vredesutbrott där han sa att folk ville mörda oss på grund av vårat ursprung och att han såg det när han var ute på stan och i alla möjliga vardagliga situationer. Det tog inte stopp där utan det kunde handla om produkter från te.x USA som han hatade för att USA var ett land som var ont. Han fastnade helt enkelt för konspirationsteorier. Han trodde bland annat att vår morfar dog på grund av något han sett i en amerikansk tv-serie. Han verkade lite schizofren. Han började också kontrollera dörrar hemma flera gånger om och göra diverse udda kontrollerande grejer. Undvika bakterier på tallrikar te.x. Nu har jag bara nämt några exempel men detta höll på i flera år med olika saker. Nu började han också ständigt att hota med att ta självmord.
Efter denna tiden fick han till slut en ny medicin som, tack du store gud, hjälpte. Utbrotten försvann helt, nästan alla symptom på sin paranoia försvann (han kontrollerar fortfarande tallrikar osv och ibland att dörrar är stängda) men har börjat ta allt fler initiativ. Jag blir nästan gråtfärdig när jag tänker på häromdagen då han tog initativ till att hjälpa till ute i trädgården.
Iallafall, detta kände jag att jag behövde berätta innan jag gick in på problemet: Med en bror på framfart så kan man tycka att familjesituationen såg ljus ut, MEN det tyckte uppenbarligen inte min far. Min far har som sagt varit stöttande i min uppväxt, men också haft en dålig sida. Han kan få EXTREMA vansinnesutbrott, om han inte hittar sitt verktyg, sitt klädesplagg eller om något slår slint så är det alltid någon annans fel och han gormar som om jorden går under. Detta har jag varit med om i hela min uppväxt, men det var först på senare år utbrotten vart allt fler och värre. Han är extremt negativ (tvärtemot till min mor) och hans liv på senare år har gått ut på att jobba, äta mat hemma, se på tv, sitta uppe till två på natten framför sin mobil, sova, jobba osv. Han kommer aldrig till mitt eller min brors rum för att hälsa utan bara när han vill något och han har blivit väldigt stel som person.
Iallafall, han började sitta allt mer vid mobilen och stanna uppe på nätterna och skyllde på jobbet. Mamma förstod det och var stöttande men efter att min far blev allt mer negativ och alltid tog ut sina vredesutbrott på familjen och stannade uppe allt längre på nätterna så började hon också bli misstänksam. När mojag frågade vad han gjorde framför mobilen när man kom på han sa han att han spelade Wordfeud.
Detta nådde sin kulmen när de var på vägen hem från ett köpcenter. Mamma hittade då en mobil i handskfacket och undrade givetvis vad fan hennes gamla mobil gjorde där. Min far svarade att det var pga att hans egen hade laddat ur och behövde en reservmobil i bilen. När han kom hem bad jag och mor honom att ge oss telefonen eftersom han fick ett vredesutbrott när mamma frågade honom om den och direkt gick in på toaletten med den. Han väntade några minuter och sedan fick vi den. Han hade då tagit bort alla skickade sms och sina nyaste mottagna sms. Han hade DOCK missat att ta bort tidiga sms och där hittade jag och mamma fem nummer som skrev till honom som om de var hans älskarinnor.
Mamma och jag gick givetvis i taket och bad honom dra åt helvete, han checkade in på hotell och skyllde till en början ifrån sig att han inte alls varit otrogen (även fast ett av smsen tydligt sa att de skulle mötas på ett visst ställe) och har blånekat alla smsen som att "inget hände så därför var jag inte otrogen". Efter detta har han, TRO DET ELLER EJ, fortsatt sitta ALLT MER vid mobilen. Vilket äckel. Mamma blir helt knäckt och försöker hitta tecken på att han är otrogen hela tiden såklart. Vilket gör att han blir vansinnig. Detta har hållt på sedan juni nu. När man kommer på han så tar han alltid bort mobilen och säger att han spelar spel. Han är ju inte riktigt klok. Han vill nog ha en skilsmässa och det vill min mamma också ha nu men efter allt mamma har fått gå igenom så säger hon att hon kommer sprida vad han har hållt på med till vänner osv. Varje gång efter hon säger det så blir han plötsligt jättesnäll och till den far som jag lärde känna, men det är bara falskt.
Jag pratade med honom bara för någon timme sedan och då mina föräldrar är på landstället för tillfället hade de (givetvis) börjat bråka igen och de bråkade på grund av att de pratade om hans älskarinnor. (som han blånekar) då jag pratar med honom frågar jag honom: Förstår du inte hur jag känner som din son och när vi kom på dig tidigare i somras med fem olika nummer varav minst tre var från kvinnor som yttrat kärleksmeningar att man känner att man inte kan lita på dig? Vad skulle du ha gjort i min situation? Inte brytt mig och bara tro att det var sms som skickats fel? Vet ni vad han svarar då? "Tro vad du vill"
Jag har så börjat lessna på den här situationen när man till slut trodde att familjen mådde relativt bra. Det ska tilläggas att min mor har varit arbetslös i ett år och det är endast min far som drar in ksoingarna för tillfället (men min mamma var den enda som jobbade ca 2005 i länge än ett år) Tror ni att min far började vänstra för att han kände att hans familj inte blev som han tänkt sig?
Det ser allt ljusare ut för min bror, men det är fortfarande långt ifrån "normalt", jag hoppas innerligt att han kommer kunna hantera situationen väl.
Själv har jag studerat ungefär ett år på universitet och jobbat lite grann. Men långt ifrån till 100%, så jag är inte heller perfekt. Jag håller fortfarande på att tänka vad jag vill jobba med här i livet.
Vad tycker ni att jag ska göra? Hur bör jag agera?
Väl mött Olle
submitted by Olle____ to sweden [link] [comments]


2014.08.20 09:32 tillbax Tjejer, när slutade vi sola/bada topless i Sverige?

Jag är en tjej i 30-års åldern som är uppvuxen i Sverige men som flyttade till tyskland för 15 år sen. Jag har varit i Sverige hela denna härliga sommar, för att hälsa på släkt och gamla vänner.
Det som slog mig var att alla kvinnor i alla åldrar hade på sig baddräkt eller bikini med överdel när de badar. När jag var 15/16 var det normalt att sola och bada topless för kvinnor, alla gjorde det, på allmän badplats. Nu har till och med små flickor (3-4 år) på sig bikini (!).
I tyskland är det definitivt inte så. (Där går det t.o.m. åt andra hållet, det blir mer och mer vanligt att sola och bada utan badkläder!)
Vad är det som har hänt? Sen när har Sverige blivit så pryd?
submitted by tillbax to sweden [link] [comments]


2014.05.15 22:14 theMacka Idag är det på dagen 95 år sedan Wigforss m.fl....

...skrev det s.k. Göteborgsprogrammet, vilket var ett förslag till partiprogram för Socialdemokraterna. Programmet röstades dock ned av partistyrelsen.
För nån vecka sen fick jag ett ryck och knatade ned till Kurs- och tidningsbiblioteket i Göteborg där jag plockade fram numret av tidningen Ny tid där programmet publicerats. Det var inte undertecknat av någon, så det är m.a.o. public domain numera.
Jag har inte slängt upp denna text nån annanstans, utan /svenskpolitik blir de första på länge att få ta del av den :) :

Utkast till ett socialdemokratiskt aktionsprogram

Av Socialdemokratiska föreningen i Göteborg överlämnat till Göteborgs arbetarkommun.
Socialdemokratiska föreningen i Göteborg beslöt för någon tid sedan, efter en debatt om den politiska situationen och utsikterna att göra författningsreformen fruktbringande, att tillsätta en komité med uppdrag att uppgöra förslag till ett socialdemokratiskt aktionsprogram, vilket sedan det behandlats av föreningen skulle överlämnas till Göteborgs arbetarkommun, att av denna eventuellt till partiets ledning. Sedan komitén fullgjort sitt uppdrag har resultatet av dess arbete behandlats å tvänne föreningsmöten, och blev vid söndagens möte av föreningen godkänt i föreliggande skick, såsom bidrag till diskussionen i den viktiga frågan om Socialdemokratiska Arbetarpartiets politik under den närmaste framtiden. Man har inskränkt sig till att taga sikte på de ekonomiska problemen, andra spörsmål ha endast berörts i den mån detta ansetts behövligt i sammanhanget.
Föreningen beslöt, i enlighet med den uppgjorda planen, att till Göteborgs arbetarkommun remittera det sålunda uppgjorda programutkastet, vilket vi här återgiva i dess helhet:
Vi anse det vara ett livsintresse för vårt lands socialdemokratiska parti att utforma ett klart program för en radikal politik, som syftar till samhällets grundliga omläggning i de arbetande klassernas intresse. Men till ett dylikt program räcker det inte med en hänvisning till de allmänna socialistiska principerna. Vad vi i detta ögonblick behöva är ett handlingsprogram för den närmaste framtiden med konkreta fordringar och förslag, vilka tydligen utgöra början till arbetet på klassprivilegiernas avskaffande och på utformningen av ett verkligen demokratiskt samhälle. För detta praktiska handlingsprogram ha vi att söka folkmassornas förtroende och endast för att förverkliga ett dylikt program kunna vi åtaga oss regeringsansvaret, vare sig ensamma eller i förening med representanter för breda folklager utanför socialdemokratin. Samtidigt med att arbetet på genomförandet av full demokrati fortsättes, påbörjas en ekonomisk omläggning enligt följande allmänna riktlinjer:

I. En allmän höjning av arbetareklassens levnadsstandard

En allmän höjning av arbetareklassens levnadsstandard och därmed en jämnare fördelning av välståndet mellan samhällets medborgare måste bli det omedelbara målet för socialdemokratins arbete. Gränserna för denna höjning och denna jämnare fördelning få endast sättas av samhällets gemensamma tillgångar och av omsorgen om produktionens bevarande och utveckling.
Ett förverkligande av detta mål innebär följande omdelbara krav:
  1. Arbetstidens förkortning. En maximalarbetsdag på åtta timmar. Med förkortningen av arbetsdagen får icke följa någon sänkning av dagsinkomsten.
  2. Lagstadgad arbetaresemester. Som ett första steg kräves minst fjorton dagars sammanhängande ledighet under lämplig årstid med bibehållen lön.
  3. En höjning av arbetarklassens reala lönestandard. Kristiden har lärt oss, att en ökning av pänninglönen är till ringa glädje, om samtidigt prisstegringen på varor försiggår i ännu raskare takt. Vad arbetareklassen måste kräva är alltså att vid det förestående prisfallet på varor de nu utgående pänninglönerna bevaras eller så avpassas efter gällande varupriser, att resultatet blir en verklig och avsevärd höjning i arbetareklassens levnadsstandard. För de sämst ställda och svagast organiserade arbetarnas skull genomföres lagstadgad minimilön som icke får sättas lägre, än att den möjliggör en anständig levnadsstandard.
  4. Rätten till arbete för alla samhällets medborgare erkännes. Säkerhet mot arbetslöshet beredes sålunda i främsta rummet genom att samhället skaffar de arbetslösa arbete till inom yrket gällande lön. Först i andra hand tillgripes understöd åt arbetsvilliga arbetslösa.
  5. Effektivt utbyggande av de sociala försäkringarna. En väsentlig utökning av folkpensioneringen. Skyndsamt införande av den statliga sjukförsäkringen. Moderskapsförsäkring. Understöd åt änkor och ensamstående kvinnor med oförsörjda barn.
  6. Till en förbättrad levnadsstandard hör såsom en oundgänglig beståndsdel en annan och högre bostadsstandard än arbetareklassens nuvarande. Stora delar av städernas och de industriella orternas arbetande befolkning leva i en trångboddhet, som icke är människovärdig. Den nya standard, som det allmänna nu måste sätta, får icke understiga två rum och kök för en liten familj. I detta fall måste staten gripa sig an med en bostadspolitik i allra största stil. De krav som härigenom ställas på statskassan, torde komma att uppgå till åtskilliga hundratal miljoner under de närmaste åren.
  7. De arbetande klassernas standard ifråga om uppfostran höjes. Alla av ekonomiska förhållanden betingade hinder för lika start åt alla samhällets medborgare i detta hänseende undanröjes.

II. Skattepolitik.

De summor, som omedelbart krävas både för bostadspolitik, skolväsendets utveckling och försäkringarna, måste uttagas genom beskattning. Men därutöver användes beskattningen för att främja en jämnare inkomstfördelning och för att alltmera överföra kapitalet i samhällets ägo. I fråga om inkomstskatten måste därvid en bestämd skillnad göras mellan arbetsinkomster och sådana inkomster, som erhålles utan arbete.
Efter ett visst skattefritt minimum beskattas de arbetsfria inkomsterna med yttersta skärpa, som för de högre beloppen går intill gränsen av konfiskering.
För arbetsinkomsterna av måttlig storlek, vid vilkas förvärvande den enskildes energi och intresse kunna anses vara av väsentlig betydelse tillämpas en relativt sakta stigande skala, medan inkomsterna därutöver indragas till det allmänna med en hastigt stigande andel, som för de högsta inkomsterna mycket väl, såsom det engelska arbetarepartiet föreslår, kan uppgå till 95 procent.
Jämte den progressiva inkomstskatten måste vi sätta en starkt progressiv arvsskatt. Även här göres en åtskillnad, nämligen mellan arv i sidoled och arv till bröstarvingar.
De förra behandlas i likhet med arbetsfria inkomster, så att skatten efter ett visst minimum antar karaktären av konfiskering.
För arv i rätt nedstigande led användes en skala, som mycket väl kan stiga till 75 proc., med ett fastslaget maximum såsom högsta tillåtna arvet.
Mindre besparingar åstadkomna genom eget arbete och försakelse samt av väsentlig betydelse för nära anhörigas utkomst lämnas i möjligaste mån orörda.
Det vid en arvsskatt av detta slag nödvändiga komplementet i en skatt på gåvor inrättas efter samma grundsatser.
Statens och kommunernas respektive andel i skatteintäkterna avvägas med hänsyn till deras särskilda uppgifter, vilka måste bli föremål för utredning och reglering.
Slutligen torde statens utgifter för avvecklingen av den ekonomiska krisen framtvinga även en skatt på kapital.

III. Den ekonomiska krisens avveckling

Socialdemokraterna kan icke frångå frihandelspolitiken. Den är alltså icke villig att skydda vår hemmamarknad genom importförbud eller tullar och att på detta sätt uppehålla den höga prisnivån. Men då komma industriidkarna att kräva sänkning av arbetslönerna och att motivera detta krav med industriens oförmåga att bära de nuvarande höga produktionskostnaderna. Då arbetarna vägra att böja sig, följer hotet att inställa driften. Staten kan ur ingen synpunkt tillåta en dylik katastrof. Den måste kräva, att industrierna hållas i gång och att arbetarna fortfarande erhålla de gamla lönerna.
Den praktiska utvägen synes bli, att staten både i detta fall och ifråga om vår egen på grund av minimipriserna till odlarna fördyrade spannmålen säljes åt konsumenterna till den importerade varans pris och prisskillnaden betalas av staten. Likaså realiseras industriens inneliggande varulager och den förlust företagen icke kunna bära ersättes av staten.
Till täckande av dessa statsutgifter indragas till det allmänna huvudmassan av alla krigsvinster över ett måttligt minimum.

IV. Militärfrågan

Det gamla rustningssystemet avskrives. Den andel i en internationell ordningsmakt, som ett demokratiskt Folkens förbund kan ålägga oss att övertaga, måste utgöra maximum för våra militära utgifter. Under väntan på ett definitivt ordnande av de internationella förhållandena inställas alla vapenövningar, och alla nyanskaffningar eller utgifter för liknande ändamål upphöra.
submitted by theMacka to svenskpolitik [link] [comments]


Pröva-på-dag för kvinnor 2020-01-15 Vem minns Emma Flood? Kvinnorna som styr SD – ändrar bilden av partiet Jag går på stigen (som går till Evert) - YouTube Analyserar Gamla Spökjakter Stickelbergets Avrättningsplats BlackJack - I Min Dröm (2006) Siw Malmkvist - Ingenting Går Upp Mot Gamla Skåne Krogar och busliv i det gamla Majorna Gina går Skapandekurs för kvinnor med funktionsnedsättning - FRIDA på Långholmens folkhögskola KISSAR PÅ EN JAPANSK TOALETT  Vlogg 15

Women for leaders Om citroner och kvinnor som går före ...

  1. Pröva-på-dag för kvinnor 2020-01-15
  2. Vem minns Emma Flood?
  3. Kvinnorna som styr SD – ändrar bilden av partiet
  4. Jag går på stigen (som går till Evert) - YouTube
  5. Analyserar Gamla Spökjakter Stickelbergets Avrättningsplats
  6. BlackJack - I Min Dröm (2006)
  7. Siw Malmkvist - Ingenting Går Upp Mot Gamla Skåne
  8. Krogar och busliv i det gamla Majorna
  9. Gina går Skapandekurs för kvinnor med funktionsnedsättning - FRIDA på Långholmens folkhögskola
  10. KISSAR PÅ EN JAPANSK TOALETT Vlogg 15

Siw Malmkvist. 1968. Nära vännerna Siw Malmkvist och Ann-Louise Hanssons omskrivna sång till ”Lill-Babs” - Nyhetsmorgon - Duration: 4:17. Nyhetsmorgon 122,014 views Analyserar Gamla Spökjakter Stickelbergets Avrättningsplats Det här är en ny kanalserie ide om ni som kollar tycker det är intressant att vi går tillbaka til... Sprit var en del av lönen, slagsmål hörde till vardagen och kvinnor som Eva Ax och Karin på Sågen var krogägare. Vi berättar om vildsint alkoholbruk i dåtidens Majorna, men också om ... https://www.facebook.com/pages/Mikael-S%C3%A4fstr%C3%B6m/195436007160606?ref=bookmarks Från CD:n 'Vad Vore Livet Utan Kvinnor' MLPCD 3575 Det har gått några år sen jag såg dig det är märkligt vad tiden går fort men du finns ännu kvar här inom mig i allt som jag gör eller ... Hej älsklingar! Här kommer en ny vlogg som blev en tvådagarsvlogg. Har ni någon gång kissat på en sådan japansk toalett? Var så rädd att den skulle spruta upp i fiffi. haha. LÄNKAR TILL ... Möt Gina som går Skapandekurs för kvinnor med funktionsnedsättning - FRIDA på Långholmens folkhögskola. Här berättar hon om utbildningen och hur det är att gå på folkhögskola. GUB ordnade tillsammans med Arbetsförmedlingen och Yrkesakademin en pröva-på-dag där kvinnor som är intresserade av att utbilda sig till bussförare fick information och testa att ratta en ... ”Vi har en biologisk skillnad som gör att kvinnor föder barn, i övrigt ska det inte spela någon roll mellan könen. Jag tror att kvinnor generellt är bra på att ta plats.” Jessica ... Emma Flood född i Ludvika 1884. Småskollärare, frielev vid Brunnsviks folkhögskola 1909-1910. 1911 var Emma en av sju kvinnor som deltog på SAP:s kongress och 1912 blev hon som enda kvinna ...